1. Om man är fodervärd (jag är det inte), vem betalar då försäkringen? Är det uppfödaren eller fodervärden?
   **Normalt sett är det uppfödaren, du kan inte försäkra saker du inte själv äger i normala fall.
   **

2. Om hunden rymmer och får en skada med dödlig utgång, exempelvis blir påkörd, blir då fodervärden ersättningsskyldig? Detta kan jag tyvärr inte svara på. Skk´s juridiska avdelning är nog bäst att kontakta.

3. Kan man som fodervärd göra något om uppfödaren vill ha sina kullar trots att hunden lider av mentala problem eller allvarliga hälsoproblem? (tänk: skygg hund, hund med epilepsi). Nja, inte om inte uppfödaren lyssnar. Man kan ju diskutera om det, men som fodervärd har du egentligen inget att säga till om ang vilka hundar "din" foderhund parar osv.

4. När och hur för man bäst fram till en kennel att man är intresserad av att vara fodervärd, direkt eller efter att man haft en viss kontakt? **Det är nästan omöjligt att säga. Det beror på uppfödaren. Vissa tycker det är bra att få veta direkt medan vissa tror att man bara är ute efter en gratis hund om man nämner det direkt.
   **

5. Vad för skäl till att vilja vara fodervärd anses som bra och rimliga av de flesta? Ja du. Vill man ha en gratis hund ska man nog seriöst tänka till en extra gång innan man blir fodervärd. När jag tog min foderhund gjorde jag det enbart för att han dels hade en stamtavla som var väldigt intressant och uppfödaren ville inte sälja honom. Sen var det mycket för att själv få en inblick i avelsarbetet. Jag lärde mig mycket genom att samarbeta med uppfödaren. Vi diskuterade hur man väljer ut lämpliga tikar och jag var med om många parningar osv. Så det kan ju vara för att man vill lära sig, MEN det kan man ju inte säga om man sen inte visar sig ett dugg intresserad. En stor nackdel att ta en hund på foder är om man känner uppfödaren kan man bli osams och förlora en vän. Och känner man inte uppfödaren vet man ju inte innan om samarbetet kommer att fungera. En hane jag hade på foder parade ett par jätte dåliga tikar och han var själv ingen pärla mentalt. Han blev dessutom rejält sjuk, men hon ville fortsätta att avla på honom i alla fall. Tur i oturen blev han steril så det problemet löste sig lite automatiskt.

1 Jag är fodervärd o jag betalar alla kostnader för hunden, utom resor etc i samband med parning.

2 Enligt avtal så delar jag o importören (ej hundens uppfödare) på liversättningen.

3 Du kan inte göra någonting åt det så länge det inte är ett rent djurskyddsärende.

4 Oftast kontaktar uppfödaren enskilda personer, som t ex tidigare valpköpare när de letar fodervärdar.

5 Att man brinner för rasen o är intresserad av avel men inte känner sig riktigt mogen att själv börja avla.

De valpar/hundar som sätts ut på foder brukar vara de bästa/mest lovande i kullen, knappast något man släpper iväg till främmande människor som inte har råd att köpa hund.

Jag ville köpa min hund, men fick inte.