Jag upplever det som väldigt olika inom olika raser. När det gäller sheltie så har de allra flesta en färg de vill ha. I en blue-merlekull blir ju, statistiskt sett, hälften av valparna merle, så där är ju inte chansen så liten .

Du som är uppfödare, när tycker du att det är lämpligt att framföra sådana önskemål? Jag vill ju inte skriva det det första jag gör, men om uppfödaren till exempel inte planerar att para sin blue merle inom en viss tidsrymd så gör jag ju båda en otjänst om jag inte säger något.. hm..

(min fråga kvarstår trots att sambon nyss sa att han nog ville ha trefärgad i stället, varav det kanske blir en sådan som ju är lite vanligare ^^)

Det är ju ganska många uppfödare som inte har blue merle. En del har bara sobel. Dem behöver du ju inte ens fråga. Jag tror att det föds ungefär så många blue merle som det finns efterfrågan på, så det ska nog inte bli några problem.

Du kan ju säga att du älskar färgen blue merle och allra helst skulle vilja ha en sån . Det tycker jag du kan säga om inte i första kontakten så i alla fall i andra!

#3. Så efterfrågan är inte större än så.. tur för mig ;). Är det för att de har det svårt på utställningar eller tycker folk i allmänhet att de är "fulare" än sobel och trefärgad?

Men ok, jaja, då var det inte farligare än så! När det blir dags ska jag helt enkelt ta upp det.

De ser ju lite speciella ut, så man antingen gillar dem eller gillar dem inte! Just sheltie är ju så "prydliga" att många som attraheras av rasen även vill ha en "prydlig" färg. Tror jag .

Att blått är så ovanligt tror jag att göra med att det dels är som Katti skriver och sen är svårt att få till en riktigt bra blå färg med bra blå nyans och bra uppbruten merle. Och så är det ju inte lika många avelspartners att välja på heller då man är styrd till tref och sv. Jag tycker att du (TS) skall ta upp det ganska omgående, vilka önskemål du har, för det är bättre än att det kommer senare. Jag tror att man som uppfödare förstår att man har preferenser som valpköpare. Om man inte färgen spelar nån roll så vill man som uppfödare veta det, och om färgen spelar roll så vill man veta det:). Sen blir det ju som det blir i en kull men då vet båda parter utgångsläget. Inom Australian Shepherd har många valpköpare preferenser på både färg och svanslängd, utan att vara ett dugg intresserade av enbart utställning eller utställning överhuvudtaget, så jag upplever inte en valpköpare som bryr sig om färg som oseriös eller sämre alls.:)

Stort lycka till!

Jag tror att det är mer accepterat inom mer sällskapsinriktade hundar, än på de arbetande raserna.
Jag som har husky, och vill ha en röd, har liet svårt. De röda är oftast showtypade, och det vill jag inte ha. De fåtal långdistansavlade med såna färger finns oftast i Norge. Skulle kännas oseriöst att vända sig till en kennel och vilja köpa en valp, men bara om den är röd.

Det heter ju att en husky har ingen färg, då alla färger är godkända, och det är oerhört många egenskaper som går före, även för mig. Men om allt annat stämmer, skulle jag vilja gå efter färgen…

#6, =)

#7. Så är det för min del också. FÖRST väljer jag ras och spanar in olika kennlar. SEN kollar jag hälsostatus/meriter/mentalitet på aktuella avelsdjur och börjar sålla, och en del av den sållningen kan då vara att titta extra mycket på de kombinationer som kan resultera i "min färg." Det är ju aldrig "oh, en blue merle-valp på blocket, den köper jag för att den är fin och skiter i allting annat." Hoppas du hittar din röding en dag!

Precis som inom kattvärlden verkar önskemål om färg tas emot lite olika.. En del som är aktiva inom hittekattsvärlden tycker att man ska strunta i hur katten ser ut, medan det hos raskattsuppfödarna är helt ok att man har tydliga preferenser gällande färger och typ.