Innan man ens börjar planera så måste man ju bestämma sig om tiken duger till avel, o det kan man ju bara göra genom att kolla allt som skall/bör kollas.

Att ha gått SKKs uppfödarutbildning o/e ha en erfaren uppfödare som mentor är oxå bra.

Är man oerfaren kan man be sin egen uppfödare/alternativt en uppfödare som man tycker avlar fram bra hundar om hjälp med att hitta passande hundar.

BPH/MH är oxå bra, samt HD röntgen, men det senare kanske du redan fixat eftersom du är så aktiv inom agility?

Hur som helst, lycka till!

Du har rätt i allt du säger. Anledningen att jag är nyfiken är för att uppfödaren har väckt tanken hos mig och i sådana fall skulle ju hon finnas vid sidan om hela vägen. Jag är mest nyfiken över hur ni andra gjort. Detta är inte aktuellt än på ett tag och precis som du säger - man ska veta att hunden duger till avel också.

Aha, då har du ju bra koll! Jag var rädd för att du skulle uppfatta mitt svar som tyket, vilket absolut inte var meningen.

Jag har själv bara haft en kull (BC) o om jag vetat det jag vet idag, eller ens för tio år sedan, så skulle jag aldrig gjort det.

#3 absolut inte! Det är levande djur vi pratar om och då vill jag att varenda människa jag pratar med ska vara kritisk. :)

Vi börjar med att jaga in hunden och meritera den. Först ett drevprov och efter det måste vi ha en motprestation i utställningsringen för att få starta på ytterligare drevprov, eller spårprov. När tiken klarat detta bra så blir det till att kolla upp en lämplig hane. Då kan man be avelsrådet i rasklubben om råd, eller själv kolla upp hanhundslistan, slå fram en simulerad stamtavla med respektive hundar och kolla upp inavelsgraden som helst ska stå på 0,0% En hane får inte stå på hanhundslistan om den inte meriterat sej dit=jaktchampion.

Tiken/hanen ska givetvis vara helt friska och vi tittar även på syskon och föräldrar och bakåt i linjerna. Ögonlysningar var aktuellt förr, men efter fina resultat så behövs inte detta längre.

Man bör även se till att det finns efterfrågan på valparna.

Det är väl vad jag kommer på just nu. Såå visst krävs det viss planering innan man kommer till skott, så attt säga.

Jag har alltid ögonen öppna för bra hanhundar! I min nuvarande ras (finsk lapphund) är ganska få hundar arbetsmeriterade, så meriter handlar oftast bara om utställning. Som jag ser det kan det finnas många orsaker till att en hund inte ställs ut, så utställningsmeriter är inget måste. Men oftast är det ju ändå utställda hundar man ser och självklart är en sund och rastypisk konstruktion viktig! Att hunden är fri på höfterna är viktigt för mig (trots att det inte är ett krav i rasen, det är känd status som gäller) och jag tittar även på föräldrars, syskons och halvsyskons resultat.

Med ett förflutet inom kelpie tittar jag också mycket på MH-resultat. Jag vill ha sociala hundar med stor nyfikenhet och i den mån det finns rädslor ska nyfikenheten vara större, d v s hunden ska med så lite hjälp som möjligt gå fram till det som skrämde den. Jag vill även ha skottfasta hundar (i alla fall 1, 2 eller 3 på protokollet).

Sen tittar jag på tikens styrkor och svagheter och är noga med att inte dubbla svagheterna. Då pratar jag både exteriört och mentalt. Det här är något som jag alltid funderar och klurar över .

Sist kommer att göra teoretiska parningar för att kolla inaveslgrad mm. Jag tycker inte att hunduppfödning ska vara en "pappersprodukt", då kan vi ha program som tar fram optimal partner. Det ska finnas raskunskap, tankar och fingertoppskänsla bakom! Däremot är ju avelsdata ett kanonbra verktyg, något annat säger jag inte!

Så till tidsaspekten. Oftast har jag valt ut en hane till löpet innan tiken ska paras. Då hör jag av mig till hanhundsägaren redan då. Men det har hänt att jag har ringt med andan i halsen när hon börjat löpa … Ögonlysning gör jag så nära parningen som möjligt. Lapphundar lyser man årligen, så det ser jag mest som en formsak (vi har ju gentest när det gäller PRA).

Jaa, mycket jobb är det innan man kommer till skott. Vi hittar en del hanhundar genom jakten. Så vi ser alla under arbete.