Jag har funderat på det här med olika slags uppfödare. En del fastnat för en ras och börjar så småningom föda upp denna ras. Andra raser är mer eller mindre ointressanta för dessa människor. Andra är kanske uppfödare i första hand (och givetvis hundälskare!), men är inte lika säkra på sitt rasval.

Själv tillhör jag tveklöst den andra kategorin. Jag har fött upp kaniner i allt större omfattning sedan jag var 12 år och att jag även skulle föda upp hundar (och katter) har jag liksom alltid vetat! Jag registrerade kennelnamnet när jag var 20, året innan jag hade min första kull. Även stamnamnet (katt) registrerades det året. Genom åren har jag fött upp hundar av tre olika raser och ännu fler raser har jag haft, men utan att ta kullar på dem. Till våren blir det nog valpar på en tik av helt annan ras. Jag vet absolut vilken typ av hundar jag föredrar, men det finns ju så många raser… .

Det jag brinner för är självklart hundindividerna och valpningen och tiden med valparna, men också kontakten med valpköpare. Att försöka få fram så bra valpar som möjligt (och här ser jag långt mer till mentalitet och hälsa än till utställningsmeriter), att rätt valp ska hamna i rätt hem och att valpköparen ska få bra information. Det finns så mycket att lära om hundar, så man har ju inte en chans att lära ut ens en bråkdel, men med egen entusiasm och även framtida engagemang kommer man långt!

Hur tänker du? Varför är du hunduppfödare?