Golden är jag uppväxt med, och har bara varit utan 2 månader de senaste dryga 30 åren.

Husky halkade vi in på helt oförhappandes. Min förra golden tuktades på tok för hårt och inkonsekvent av svägerskans halvrabiata tervtik. När hon var 4 år kände vi att vi aldrig skulle kunna skaffa en valp, hon skulle antingen skrämma ihjäl den eller bita ihjäl den. Hon var nämligen livrädd för andra hundar och anföll dem för att hinna först, så var hon ju upplärd att man gjorde.

Vi letade då äldre signalsäkra tikar, och första hunden både jag och maken kunde tänka oss var en 7 årig alaskan husky. Vi läste på lite om rasen, körde upp till Skellefteå och hämtade hem Luomi 1 maj. Efter ett år med promenader, cykling och dra pulka ville maken börja med släde, och 2 tikar till köptes, Cora, oreg siberian på 6 mån och Freja, alaskan husky på 4 år. Hösten efter det fick vi hem Vidar. Ett år senare hade vi konstaterat att siberian husky kanske vore bättre. Då kan man ställa ut, avla seriöst och får jämnare hundar. Piro flyttade hit som vår första rasrena hund. Meningen var att han skulle ersäta Luomi i spannet. När han var ett år skafade vi vår andra ersättare åt Luomi, Drífa. Vi har efter det köpt 2 till valpar från samma kennel som Drífa (Ylajärvis), Ego och Gjöa, och tagit en kull på Drífa där vi behöll 4 valpar. Maken har nu sitt tävlingsspann på 8 rasrena hundar, och ska börja tävla dem i vinter. Jag är lycklig med 12 hundar, och pga polarhundssjukan har vi skaffat stuga närmare fjällen och flyttat ut på en lantgård i skogen.

Min plan var en kull till den här hösten, men får skjuta på det ett år. Just nu jobbar vi nämligen för fullt på att starta upp Draghundcenter, vårt företag. Eftersom jag är sjukt valpsjuk, har jag preliminärbokat en valp till från Ylajärvis, där en syster till Ego och Gjöa parats med en topphane från Norge. Luomi finns inte längre hos oss, Freja får somna in inom kort pga cancer. Min förra golden som var den som pga sitt dåliga hundspråk gav oss polarhundssjukan, blev riktigt bra på att umgås med andra hundar. Att bo i en huskyflock gör en rätt språksäker, somnade in för över 2 år sen, och en ny golden flyttade hit.

hade inga planer på att skaffa hund alls, var på avelsbedömning för islandshästar när mammas kompis kom med två chihuahuavalpar, sen satt jag där med valparna i famnen hela dagen och blev helt kär.

Ett halvår senare hade jag sparat ihop pengarna och köpte en liten tik och nu är jag helt fast, älskar de här små hundarna, så otroligt kärvänliga och de är inte alls så mesiga och veka som jag trodde, de är hur tuffa som helst, klarar sig ute på vintern och är med mig i stallet och på ridturer :) inga problem, mina bästa vänner i vått och torrt :) <3