Med "hemma" menar du hos fodervärden?

ja

Det finns väl inget som säger att de inte får valpa hos fodervärden. Det beror på vad ägare och fodervärd bestämmer. Men det är en del som kan gå på tok i samband med en valpning, så därför vill nog de flesta uppfödare att det sker hos dem. Dessutom är uppfödandet av en valpkull en heltidssysselsättning som involverar hela familjen vilket man kanske inte tänker på som fodervärd.

Jag sitter t ex här klockan halv två på natten för att se till att mina valpar har en vakenperiod nu. På så vis hoppas jag att de inte vaknar före 5 imorgon bitti…

Fodervärdar till katter har ganska ofta kattungar hemma hos sig. Det har nog den enkla förklaringen att det är betydligt lättare att föda upp en kull kattungar. Får jag på pälsen för det uttalandet kan jag utveckla det (föder upp både hundar och katter). Men inte den här tiden på dygnet .

Men kan det inte kallas för "bulvan" uppfödning/försäljning. När jag gick uppfödarutbildningen så pratade vi om det här. Och det var nåt som gjorde att man inte "borde" låta fodervärden ha kullen hemma hos sig. Men jag kommer inte ihåg vad det var. TS om det är aktuellt för dig så tycker jag att ni ska kontakta skk för att reda ut allt innan. Så det inte blir några fel!

Det tycker jag, rent logiskt, att det bara kan bli frågan om ifall fodervärden står som uppfödare och också säljer valparna.

Jag har haft kattungar hemma på två katter jag varit fodervärd till. Då har ägaren stått för alla kostnader och skött allt som hade med nya ägarna och försäljningen att göra. När jag hör ordet bulvanuppfödare tänker jag på en täckmantel för att t ex uteslutna (ur SKK) eller folk med djurförbud ska kunna fortsätta sin verksamhet.

Men jag kan väl inte påstå att jag vet hur SKK tolkar ordet .

Vi diskuterade detta i uppfödargruppen och alla var väl i alla fall överens om att det är för riskabelt att låta tiken valpa hos fodervärden just för att man inte vet till 100 vad skk anser om detta. Men vi pratade även om någon regel som handlade om bulvan men jag är inte säker på att det var i just detta fallet. Men om man ska göra så att tiken valpar hos fodervärden så hade jag i alla fall ringt skk för att kolla så man har sitt på det torra i alla fall!

Det finns alltid folk som vill sätta åt andra och det är ju jätte tråkigt om man skulle bli anmäld. När det gäller katter så vet jag att det är mycket vanligare att man gör så att katten stannar hos fodervärden, men jag kan inte alls deras regler. Det är ju inte samma organisation.

Sen krävs det ju att man har en fodervärd som kan hund. En valpning är ju inte alltid så enkel. Och allt arbete efter åt blir ju en chock om man inte innan vet vad man ger sig in i :-)

Kattvärlden och hundvärlden fungerar på helt olika sätt. Sverak avråder helt från fodervärdskontrakt och har följdaktligen inget kontrakt att använda sig av och ingen rådgivning vid tvister. Så det figurerar många olika kontrakt, allt från "du får en kattunge av mig och jag får tillbaka en unge" till rena slavkontrakt. De flesta är säkert inte juridiskt bindande.

Att man blir anmäld innebär ju inte att man måst ha gjort något fel. Blir man fälld däremot är det ju en annan sak. Men det tror jag ska mycket till.

Tror jag ska ringa SKK och fråga om valpar hos fodervärden, för det är intressant hur de ser på detta.

#7 Skriv gärna vad du fick för svar. Kan vara bra att veta i framtiden om man hamnar i den situationen!

Jag personligen kan inte förstå varför inte en tik skulle få valpa hos fodervärden. Det är ju där hon bor och känner sig hemma, varför flytta henne? kan verkligen inte förstå det resonemanget. Och varför skulle fodervärden vara en sämre person att ta hand om en valpning? Det borde man kunna avgöra från fall till fall tycker jag.

Diskuterade det här med en bekant till mig som föder upp hundar och har kennel. Men vad är det som säger att just hon skulle klara en valpning bättre än mig exempelvis?

Det är väl inget som säger att fodervärden inte skulle klara det lika bra, men det är ju ändå uppfödaren som äger både tiken och valparna, ska sälja valparna och vill väl då se till att deras start i livet blir exakt som h*n vill?

Jag skulle i alla fall vilja att tiken valpade hos uppfödaren, oavsett om jag själv var uppfödare, valpköpare eller fodervärd. Som valpköpare vill jag ju ha en valp från just den uppfödaren, men det blir det ju inte om tiken och valparna finns hos fodervärden… Vad finns det då för garantier att valparna får den uppväxt som just uppfödaren förespråkar? Och ska jag då som valpköpare åka först till uppfödaren för att träffa denna och se om det är rätt, sen till fodervärden för att träffa tiken, samt sen kolla på valparna, sen tillbaka till uppfödaren för att skriva kontrakt och allt, för att sen åter igen åka till fodervärden för att hämta min valp… Känns bara som ett väldigt onödigt masande.

Det jag kan känna är att många foderhundar bor hos "svenssons" som inte är så avelsintresserade eller har någon erfarenhet av valpningar. Det kan ju hända så mycket och gå så galet. Om man har en tik man är rädd om så hade jag nog inte vågat låta någon oerfaren ha ansvar över en valpning. Sen är det ju uppfödaren som ska sälja valparna och hur kan man rekomendera olika valpar till olika familjer/köpare om man inte känner valparna. Har man en aveslintresserad fodervärd som varit med och valpat tikar tidigare så är det ju en annan sak.

Jag förstår resonemanget att tiken känner sig hemma där den bor. Men jag tycker det är viktigt att fodertikar träffar uppfödaren och kanske bor där i korta perioder innan valpning så hunden känner sig trygg där med.

Jag skulle inte vilja ha en tik på foder och sen behöva lämna den när det största i hennes liv ska ske. Då skulle jag verkligen vilja ha henne hos mig. Och det av den enkla anledningen att jag inte skulle lita på uppfödaren

Det låter lustigt jag vet…

#12 Väldigt många uppfödare vill ha sina tikar hemma när dom ska valpa. Och det är ju något man måste ta med i planeringen när man tar en foder tik. Därför skulle jag aldrig ta en foder tik från en uppfödare jag inte känner sen tidigare!

Jag håller med er allihop i erat resonemang.

Jag skulle aldrig lämna ifrån mej en dräktig tik till uppfödaren. Men vore jag oerfaren så kan ju uppfödaren det där med valpning mycket bättre. Man kan ju se till att man kan komma dit och få vara med om valpningen och komma och hälsa på. Nu vet ju inte jag hur det ser ut i landet med olika uppfödare och fodervärdar.

Själv är jag väl något sånt som fodervärd eller man kan väl säga Medarbetare.  Jag tar på mej alla valpningar (vilket jag älskar) och valparna växer oftast även upp här. Uppfödaren sköter allt det andra. Men vi har ett väldigt nära sammarbete och lämnar inga andra hundar ute hos någon annan.

Det här med valpningar kan som sagt vara ganska krävande. Uppe hela natten med en valpning, bädda rent hos tiken och se till att dom mår bra. Sen är det bara att åka och jobba heltid.  Men min man tittar till dom under dagen. Och uppfödaren kommer givetvis och tittar till dom hela tiden.

Man kan säga att jag åker till jobbet och kopplar av Så en "vanlig" fodervärd kan nog vara lättad över att slippa valpning och valpstadiet hur mysigt det än är.

Jag har de senaste dygnen varit med på delar av en valpning (hos en kompis). Tempen dippade i söndags morse. Hon skakade och vissade alla tecken på att det var nära. Dagen gick men inga valpar kom. Hela natten var hon orolig och matte var självklart vaken och redo. Först vid 16:35 på eftermiddagen igår kom första valpen. Mitt på dagen idag kom den sista! Då hade matte inte sovit alls på två dygn…

Resultatet blev 11 levande valpar (och 4 döda)! Men puh, vilken pärs, för både uppfödare och tik!

Jösses Både tiken och matte behöver nog lugn och ro nu och sova ut ordentligt.

Vad är det för ras??? Hoppas det går bra för tiken. Hon kanske behöver lite hjälp med maten innan hon kommer i gång ordentligt. Färskfoder har jag hört ska få igång mjölken ordentligt.

Vi har fått 8 valpar som mest.

Sista tiken som valpade nu fick 5 valpar på 1,1/2 timme. Det var hastighets rekord. En stövare. Men det var skönt, för det tar inte så på tiken.

Irländsk setter, kända för att vara produktiva! Man får väl inte tänka så, men det kanske var tur att alla inte överlevde…

Uppfödarmatte är van vid stora kullar, så det fixar sig säkert!

#17 Jag tänkte faktiskt samma sak. Förr vet jag att uppfödaren kunde ta bort valpar om det blev för många, vilket jag aldrig i livet skulle göra.

Då förstår jag att hon är van vid stora kullar.

Håller med Alex i #10, mycket viktiga och intressanta punkter.

Om man ska låta valpkullen födas hos fodervärden måste man ansöka om tillstånd till detta från SKK. Så lärde jag mig i alla fall av David Selin, som är uppfödare och jobbat på djurskyddsmyndigheten. Han ansåg att för tikens del är det oftast bäst att föda hemma, dvs hos fodervärden, med mindre stress. Uppfödaren kan ju kanske vara med vid valpning och ändå vara den som sköter all kontakt med köpare och är med vid alla besök av köpare.

Att man tar bort valpar i för stora kullar händer än i dag…

#20 Så det är SÅ det är. Visste att det inte bara var att "göra". Med tillstånd från Skk är det alltså okej. Min erfarenhet av fodervärdshundar är att hunden kan bo ganska långt bort från uppfödaren och då kan ju denne knappast slänga sig i bilen när vapningen startar. Jag kan hålla med om att det kan vara tryggt för tiken. Samtidigt så hade jag om jag varit fodervärd aldrig velat ha det ansvaret på mig när det gäller någon annans tik. Därför tycker jag att det är viktigt att tiken får bekanta sig med uppfödarens hem flera gånger innan valpningen så att uppfödarens hem snabbt kan bli tryggt när tiken kommer dit för valpning. Att lämna ifrån sig tiken vid valpningar är ju något man får räkna med när man tar en fodertik. Det är därför viktigt att man litar på och har förtroende för uppfödaren och att man gärna inte har så långt att man inte kan hälsa på tiken under den bor hos uppfödaren.

HON har valpat!!! 7st 3flickor och 4pojkar

Oj, vad kul. Hoppas allt gick bra

Grattis! Då är det bara 8 veckor tills hon kommer hem nu då .

aa det e så lång tid kvar. men det går snabt det gjorde det förra gången. sen kommer hon hem som ett benrangel och träning e det som gäller då.

Men inte ska man behöva se ut som ett benrangel för att man har fått en kull valpar. Tiken ska vara i samma fina hull som innan parningen.

men inte om hon ger all näring till valparna. hon äter 7liter foder om dan och hon ger allt till valparna

Vår huskytik tunnade oxå ut rejält. Hon var svår att få i mat vissa dagar, tappade muskler trots att vi började med motion (nåja, inte i hennes ögon, men för en sällskapshund hade det kanske räknats) så fort hon ville det själv.
Vi gav ett köttbaserat torrfoder, växlade med rent kött och gjorde vad vi kunde för att få i henne mat. Hon åt för det mesta massor, uppåt litern torrfoder, vissa dagar 1,5 l och kött därtill. Trots detta blev hon för tunn, och tappade dessutom det mesta päls hon hade. Hon var nämligen mycket pigg på att mata valparna, dvs spy upp allt hon ätit. Hon klarade dock av att delta i polardistans 160 i mars, när valparna var 3-4 månader. Nu är hon i topptrim igen och vi längtar till utställningsringarna med henne.

Det slutade med att hon inte fick vara med valparna i 1 v, sen bo inne till pälsen kom. När hon flyttade ut igen fick hon inte vara med valparna efter maten, det händer fortfraande att någon av dem kan få henne att spy upp mat, fast de är fem månader snart…

7 liter!? Det kan inte vara möjligt! Såg att det var en golden.

ja det e det men det är vanligt torrfoder. jag tror det var ca 7L inte helt säker. ägaren har inte hört av sig sen hon fick valparna… otroligt att hon inte gör det…

Hade en tax som tappade massor av päls efter valpningen. Döpte om den till "svensk naken tax" Men efter lite B vitamin spruta så fick hon tillbaka pälsen.

Om tiken blir riktigt avmagrad behöver den kanske lite extra tillskott. Man kan ju ta kontakt med en veterinär och rådfråga.

#31 Jo, precis, det är ju stor skillnad på tunn, mager och utmärglad. För Drífa var det lugnt, hon hade dock inget fett att ta av, som vältränad husky. Dessutom tappar hon aptiten lätt när hon inte får röra på sig ordenligt. 2-3 halvtimmespromenader om dagen räknas inte alls tyckte hon…

Vi har trugat på med massor av mums, rent kött, kyckling, korv, leverpastej och sylta. Ett tag gjorde jag iordning 4 skålar, en med uppblött torrfoder, en med torrt torrfoder, en med rent rått kött och en med korvar och annat "tillagat". Började med torrfodret, sen testade jag skål efter slål, och lät henne äta det hon ville. Värst var det dock under dräktigheten…

#29 Jag tog för givet att det var en felskrivning av 7 dl…

Jag tycker fortfarande att det låter fullständigt uppåt vägarna att hon skulle kunna äta 7 liter! Jag hoppas att det är valpfoder hon får. Kollade just upp hur mycket foder som rekommenderas till en hund som väger 25 kg. Det var 6 dl om dagen. Fodret var i detta fall ett högenergi-foder. När valparna diar som mest har jag för mig att man räknar med ungefär tredubbla mängden mat till tiken (givetvis anpassat efter hur många valpar hon har, hennes hull mm). Det skulle ändå inte bli mer än ca 2 liter och hon är långt ifrån full digivning ännu. Det är när valparna är ca 3 veckor, innan de börjar äta annan mat också.

OM man har en tik man vet går ner så mycket, är det inte lämpligt att ge valparna lite stöd foder då tidigare så att de inte suger ur tiken allt?

I vanliga fall brukar jag börja ge valparna från det att dom fyller 3 veckor. Men har jag en tik som är lite tunn försöker jag ge valparna lite tidigare för att avlasta tiken.

#35 Ja det var så jag tänkte….

Ja, det skulle jag också göra. Hittills har det inte behövts på någon av mina kullar, men förr eller senare kommer så klart ett sånt läge!

Våra valpar började smaka mat mellan 2-3 v. Fenja som mer var mastiff än husky försökte klättra ner i mammas skål och äta innan hon öppnat ögonen. Vi matade nämligen Drífa i valplådan i början för att få i henne mat.

När ögonen var öppnba fick de lite köttfärs från fingret, sen uppblötta matkulor, sen äta ur skål. Hon fick ju hela 7 valpar vår tjej, istället för de 3-5 som är vanligare i rasen…

tack för jag fick svar på min fråga om valpningen. hur låser man denna tråden

om jag hade varit fodervärd åt en tik, så hade jag velat haftkvarhennehemme. Jag tänker på tiken , två stora händelser händer henne, dels skall hon iväg från sin trygghet , dels skall hon valpa. Vore det inte bättre om hon fick stanna i tryggheten om möjlighet ges?

Jag kan se fördelar med båda varianterna. Men för egen del vill jag absolut ha de valpar jag står som uppfödare till hemma! Det har många anledningar. För det första vill jag veta vad de upplever, äter o s v från dag ett till att de flyttar hemifrån. Jag vill också lära känna dem för att kunna matcha rätt hund med rätt ägare.

Hur som helst är det alltid uppfödaren som avgör hur det blir! Så som fodervärd får man nog ställa in sig på att vara utan hunden i några månader.

Jag har mina två tikar på foder. Den äldsta tiken har haft två kullar som växt upp här hos mig. Både jag och uppfödaren ringde SKK och frågade vad de sa om att valparna fick vara här. Så länge all kontakt som rör försäljning av valparna går via uppfödaren och att uppfödaren är med när valptittare kommer (både för att titta och för att hämta) så är det ok. Bulvan blir jag bara om jag förmedlar valparna.

#3 Håller med om att det är så mycket enklare med en kull kattungar än en kull med valpar, speciellt nattetid när de är vakna. Kattungar efter en viss ålder kan vara lite svåra att hålla inhägnade jämfört med valpar men de klarar sig själva på ett annat sätt än valpar.