
Vad händer med valpar som inte blir sålda?
Det här har jag funderat på länge! Om en kennelvalp inte blir såld, vad gör man med den då? Rear ut den? Ger bort den till släkt eller vänner? Tar bort den??
Vilket fruktansvärt dilemma, att ha en liten valp och så inget hem till den.
Själv har jag inte kennel, men följer "min" kennels hemsida och deras nya valpar. Mitt hjärta blöder för den som inte någon vill ha - självklart.
Det vanligaste är nog att valpen helt enkelt stannar hos uppfödaren tills det dyker upp ett passande hem. Det anser jag att man har skylldighet till om man sätter valpar till världen. Inte f*n kan man avliva en hund som man inte blir av med om den är frisk. Däremot råder det lite delade meningar om priset på en kvarbliven valp. Många uppfödare vill ha lite mer betalt för en valp som blivit kvar efter som den har kostat dom mer både pengar och tid. En valp som blivit socialtränad, koppeltränad osv kanske till och med rumsren är ju lite lättare att ta över än om man måste lägga ner allt jobb själv. Men många som köper valp tycker att en valp som är lite äldre ska kosta mindre.

Vi väntade till vi bodde så att vi skulle kunna behåla en hel valpkull, innan vi parade en tik första gången. När det gäller husky handlar det inte bara om att hitta köpare, utan även rätt köpare (det gäller alla hundar förvisso). Det finns många som vill ha dem som sällskapshundar för att de är vackra, och det är inte riktigt så lätt.
Vi tänkte behålla 2, men det slutade med 4, då jag bestämde mig för att behålla lilla prinsessan Skade. Maken tyckte då att vi kunde sluta försöka hitta hem till Fenja oxå. Nu har han sitt 8-spann att tävla med nästa vinter!
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Oftast blir de kvar hos uppfödaren. Ibland utplacerade hos vänner och bekanta, om inte för gott så i väntan på intresserade köpare.
Som försäkringsombud pratar jag med många uppfödare och det är inte ovanligt med valpar som blir kvar tills de är ett halvår eller äldre. Ofta sänks priset med stigande ålder. Jag har aldrig hört talas om någon som fått mer för en valp som blivit kvar (om den inte är officiellt meriterad). Har uppfödaren många hundar så blir kanske inte valpar/unghundar som ska säljas så mycket hanterade och socialiserade. Då är det ju en klar nackdel för köparen att de är lite äldre. Sen finns det självklart de som anstränger sig maximalt för att ge varje valp egen tid och miljöträning. Men jag tror tyvärr att den första kategorin är vanligare.
#3 Ja dom uppfödare jag känner som tar mer för valparna som blivit kvar är gamla i "gemet" och har 25-30års erfarenhet och dom tar med sina valpar överallt, på utställningar, till vet osv så dom är väl socialtränade. Sen handlar det om pudel som man måste hantera ständigt för att sköta pälsen, så dom lägger mycket tid på valparna. Men är man så "känd" i hundvärlden så är det nog lättare att ta mer för valparna också. En helt ny uppfödare har nog svårare att hitta köpare som är villiga att betala 16-17 000:- för en valp på 6-8månader som kostar 14-15 000:- som 8v.
Dom jag tänker på sparar ibland en valp medvetet för att se hur den utveklas. När den är 6-8månader och visar sig vara något under deras krav händer det ofta att någon kontakt utanför sverige köper valpen.

Jaha, det finns flera sätt att "bli av med" överblivna valpar, det låter betryggande. "Min" kennel har fortfarande en valp över…
Jag har ibland tänkt att det skulle vara roligt att ta valpar på min tik men bara tanken på att få valpar över är läskig. Ska inte ha valpar!
Här uppe i älgjaktsbygd tar man bort hundar som inte jagar tillräckligt bra, kula i huvudet bara. Jag tog över en sådan dödsdömd hund som var och är en underbar sällskapshund.
Har också hört att vissa hundraser inte får ha vissa färger och att man tar bort valpar med fel färg.
#5 Det här med att ta bort valpar med fel färg är det många som slutat med. Däremot vet jag att det är relativt vanligt att man avlivar valpar i riktigt stora kullar som grand danios som kan få 15valpar. Då sparar man så många man har tingade eller ev någon mer. För det är inte många uppfödare som vill bli sittandes med 5 gd valpar på 8månader!
Rasklubben för just grand danios hade i alla fall förut ern regel att man inte fick behålla mer än 7 valpar i varje kull…
Tyvärr är det ju många gd uppfödare som "slår ihjäl" oönskade valpar. Jag förstår att tikarna lider av att ta hand om 15 valpar. Men 7? Vet du om det fortfarande är 7? Det vet jag ju flera gd uppfödare som sparar fler än 7.
Jag var inne och kollade på klubbens hemsida, och det stod inget alls om reducering av kullarna där. Men det kanske inte är så förvånande. Anledningen, som jag har förstått det, var att man ville bredda avelsbasen. För att fler skulle para sina tikar så att inte "kvoten" fylldes av ett fåtal avelsdjur.
Innom vissa raser sker det SÅ mycket sjuka saker så man ryser av bara tanken. Jag kan förstå om det är kritiskt för en ras och man tar till drastiska åtgärder. Men när man slår ihjäl (inte avlivar hos vet) friska valpar enbart för ekonomins skull blir jag förbannad! Visst blir det dyrt att sitta med x antal osålda GD valpar, men det tycker jag man måste ta med i beräkningen när man parar. Man hör mycket sånt när man umgås med uppfödare…
Jag förstår dock inte vad som är sämre med att själv avliva en valp, om man vet hur man gör, än att åka till veterinär. I vårt fall tar resan drygt en halvtimme och sedan ska man skrivas in och sitta och vänta, allt med en valp som i tidig ålder är skild från mamman.
Jag var en gång hos veterinär med en valp som var någon vecka gammal (dock inte för avlivning!). Under resan hade jag honom innanför tröjan, men han var ändå ganska förtvivlad.
I sista kullen hade jag en valp som det var något fel på. Han kunde inte själv ta sig fram till maten. Jag la till honom i några dagar för att se om han skulle bli bättre, men jag lyckades på så vis bara hålla honom vid liv och därmed dra ut på lidandet. Han gick ner några gram varje dag.
När beslutet om avlivning var fattat bestämde jag mig, av humana skäl, för att göra det själv. Det hela var klart inom 20 sekunder från att han hade tagits från tryggheten hos mamma och syskon. Roligt är det inte, det hade varit betydligt lättare att åka till veterinär, men jag ser det som en sista kärlekshandling när hoppet är ute…
Jag har däremot hört talas om försök att gasa ihjäl hela valpkullar med hjälp av bilen eller att man spolar ner dem i toaletten samt kattungar som i en påse slängs ner för trappen, överlever och slängs igen… Då talar vi definitivt om djurplågeri som även är straffbart om det upptäcks.
Ja som sagt, vet man vad man håller på med så visst är det humanare att göra det på hemma plan då. Det är tyvärr inte alla som är så kunniga… Bättre att åka till vet i dom fallen, meeen det kostar ju pengar 