Jag fick sporrar för första gången nu i sista kullen. Dom togs bort pga ev skaderisk, eftersom dessa hundar används bl.a i drag så är det lätt att dom skadar sig om dom går genom snön och så.

Att lura sig själv tycker jag väl inte att man gör, inte så länge man är ärlig och öppen med att man tagit bort dom. Jag informerar alltid mina valpköpare om alla små detaljer som gäller valparna . Självklart skulle jag inte använda själv en hund som har/haft soprrar i avel.

Tyvärr hade jag ingen bild på någon av mina, dom togs bort så tidigt också

Jag har har aldrig hört talas om någon som har valt bort en tilltänkt avelshund på grund av sporrar (befintliga eller borttagna). Tyvärr tror jag att det är ovanligt. Det kan man kanske göra i raser där det är ovanligt, men på rasen jag skriver om ovan (en spaniel) föds de allra flesta med sporrar. Det har blivit självklart för uppfödarna att man åker till veterinären och tar bort dem när valparna är några dagar.

Det är min fasta övertygelse att skaderisken är kraftigt överdriven(även om den så klart finns, men man kan skada öronen också…). Draghundar är väl ett av undantagen, och vissa typer av jakthundar. Hur många skadade svansar har ni hört talas om sedan kuperingsförbudet infördes?

Vissa raser ska ju ha sporrar, till och med dubbla sådana. Norsk lundehund och isländsk fårhund är två jag kommer att tänka på. Det borde ju inte vara ett önskemål om de skadades! Och det är två rörliga och aktiva raser.

Jag ska dit och hundvakta nu, så jag ska ta med mig kameran och ta kort på deras baktassar med fem tår!

Oj, jag visste faktiskt inte att man tog bort sporrar på vissa raser, eller att det inte var önskvärt. Fast då är ju vallhundar mitt största intresse, och där är det väl vanligare med sporrar, antar jag? Isländsk fårhund är ju en av mina favoriter, och de ska ju ha så många sporrar som möjligt nästan. Haha.

Vi tar bort på grund av skaderisken. Jakthundar.

Det händer bara någon enstaka gång att någon haft en sporre. Och det är nästan synd att kalla det sporre för i de flesta fall har sporren endast suttit fast i lite skinn.

#4 Då blir det ju genast en annan sak, sitter den inte fast ordentligt är väl det bästa att ta bort den. Men jag förstår inte hur skaderisken ökar med en sporre (om vi nu tänker "riktiga" sporrar, som sitter fast)?

Jag har aldrig sett sporrar på kelpie eller sheltie, däremot på lapphundarna (där 3 av mina 5 valpar har haft enkla baksporrar). Här ett veterinärsvar: http://www.veterinaren.nu/fragelada/hund/sporrar-i-bakben-hos-valpenfarligt/675

Det verkar som om få veterinärer rekommenderar rutinmässigt borttagande av sporrarna för det blir trots allt oftast inte problem. Men det är svårt att hitta statistik. Jag kommer fortsätta leta!

#6 Men syftas det bara på sporrar på bakbenen nu? Inte fram? För fram har de väl…? Jobbigt sånt här när man inte har en hund att titta på.

Bara för det så fick jag nåt minne av att min kelpie hade borttagna sporrar som valp!

Fram har de, det hör liksom till! Slarvigt skrivet av mig…

Jag glömde tyvärr ta bilder på kompisens valpar. Men de finns kvar, så jag gör det nästa gång jag kommer dit!

#9 Ja, jag tänkte väl. Men jag är rätt så säker på att min hund hade fått sporrar bak borttagna som liten… Nåt jag totalt hade glömt.

Men det senaste har jag väl haft för mycket att göra med isländsk fårhund, så jag har nog inte reflekterat över det egentligen.

På chihuahua är det numera (ny rasstandard från mexikanska kennelklubben) inte önskvärt med sporrar ens på frambenen, av vad alla kan förstå enbart estetiska skäl (det är "fult"). Men jag vet ingen svensk uppfödare som faktiskt tagit bort framsporrar ännu. Frågan är om det ens skulle vara tillåtet i Sverige.

Jag har en pudeltik som är född med bakbenssporrar och som såklart nedärver dessa. I hennes sista kull nu två veckor gamla (och söt som socker :-) var de utan, jippie  Jag åker till vet. och plockar bort dem, på en klipphund kan de vara i vägen när man klipper. Jag har två importhundar och de saknar frambenssporrar, tror man utomlands tar bort även på frambenen rutinmässigt. Och inte mig emot, det är väldigt bekvämt att slippa in i allt hår och leta efter dem för att kunna klippa dem.

Min blandras Bordecollie/Golden har baksporrar. Men de "sitter löst" i skinnet bara. Han har dock aldrig haft besvär av dem.

Klobrott på framsporrarna har han däremot haft några gånger. numera lindar vi frambenen när det är bus utomhus för att undvika fler skador på sporrarna.

På toy/dvärgpudel tar man bort baksporrarna på rutin. Det är inte alla som har det, men ganska vanligt på dom vita. Jag vet uppfödare som tar dom själva om dom inte sitter fast i benet, då måste dom opereras bort. Jag blir faktiskt lite förvånad över alla super duktiga uppfödare som åker till vet för allt. Jag vet många uppfödare och hundägare som gör en hel del själva, givetvis efter lång erfarenhet.

Jag var med en uppfödare när hon tog baksporrarna på en toy valp som var lite drygt en vecka. Han låg på rygg och sov i mina händer och vaknade inte ens. I det läget tycker jag att det är MYCKET mer humant att göra så än att åka till vet och ge sprutor osv. Det blir onödig stress. Men det är ju sånt här som det inte pratas om…

Min blandis som jag hade för många år sen hade dubbla sporrar bak och han skadade om ständigt så dom lindade vi jämt.

Anledningen till att man åker till veterinären och tar bort sporrar, är att det är förbjudet att ta bort dem själv. Det klassas som djurplågeri och kan tom ge djurförbud.

Nu för tiden vet man att valpen visst känner smärta, liksom spädbarn. Myelinet i hjärnan är dock så outvecklat, att det tar tid för reaktionen. Ibland så långt som dagar efter, har hjärnan reagerat och kroppen känner smärta. Att reaktionen är fördröjd, gör att man tror att de inte känner smärta.

Baksporrar skulle vi ta bort, då vi pysslar med drag med våra huskyn. Många tar även bort framsporrarna på dem. Det tycker jag är lite onödigt, då de faktiskt använder dem (att klia sig med, hålla fast ben od). Har hittills inte sett mer än att vid vissa väderförhållanden kan det bildas isklumpar som stör vid sporren.

#15 Jag förespråkar inte detta och skulle själv aldrig våga göra det själv. Men smärta utsätter man ju valpen för hos veterinär också. Plus stressen. Och den hunden jag var med i samanhanget visade inga teckan på smärta kommande dagar heller. Däremot så vet jag att en valp ur hennes första kull för många många år sen tog sporrarna hos vet och hon gör det aldrig igen. Valpen var stressad i situationen (bil åkning, okännda lukter/miljön osv) plus bedövnings spruta osv. Dessutom var valpen orolig över ett dygn efter åt. Så jag köper inte riktigt dettamed att det är bättre att åka till vet. Men är det olagligt så är det… Den som gör det får ju vara medveten om att den bryter mot lagen i såfall.

OT- vet även uppfödare som "plockar" valp tänder själva som inte vill lossna. Är det olagligt med? DET är plågsamt för hunden däremot… Men uppfödaren är skylldig att st för kostnaden av att dra valptänder så vissa gör det av ekonomiska skäl.

Allt som räknas som operativa ingrepp måste göras av veterinär.

Sen är det svårt att veta om en reaktion kommer efteråt. Det kanske inte blir mer än ett gny, pip eller skrik när den sover eller leker.

#17 "Sen är det svårt att veta om en reaktion kommer efteråt. Det kanske inte blir mer än ett gny, pip eller skrik när den sover eller leker."

Men det är väl inte värre än det (trauma som det KAN vara för en valp) man utsätter valpen för hos veterinären? Snarare tvärt om. Visst, det är olagligt, men man får ju se till valparnas bästa ändå.

Egentligen får du inte transportera valparna före 2 v ålder heller, om det inte är akut, dvs veterinärbesök. Att ta bort sporrar borde inte kunna kallas akut heller. Håller fullständigt med om att de inte bör utsättas för trauma som små. En chockad valp får med för livet.

Vill man ta bort sporrar bör man isåfall ta hem en veterinär som kan göra det.

Precis vad jag skulle skriva Vattnadal!

Uppfödaren är inte alls skyldig att ta bort persisterande valptänder! Det är väl klart att man kan/får vicka lite på dem för att se om de då lossnar. Det har jag gjort på två av våra katter. Men sitter de hårt fast är det klart att hunden måste sövas för då blir det ju en operation.

Har aldrig hört talas om att uppfödare skulle göra det själva. Det är ju inte förrän hunden är 4-6 månader eller så, så i så fall krävs det ju att ägaren tar med sin hund till uppfödaren för att få det gjort.

Man får väl se till att ha rätt försäkringsbolag så går det på försäkringen .

Många vet inte om det men uppfödaren är skylldig att betala för bortplockning av valptänder. Kolla med försäkringsbolagen, så säger dom så. Jag menar inte att uppfödaren är skylldig att dra dom själva.

Jag jobbar för ett försäkringsbolag (Agria) och har aldrig hört det. Så nej, det stämmer inte! Kanske de andra bolagen försöker med det eftersom det inte ingår i deras försäkringar .

#22 Detta var If som sa det. Hm, det är ju konstigt att dom säger så olika. Men det är ju bra att veta om man själv skulle hamna i den sittsen!

Det där med sporrarna är en svår fråga. Jag fick en nolla på utställning av en domare som annars tyckte att hunden var i det närmaste perfekt men i hennes ring fick inga sporrar förekomma. Samma dag ställdes hans kullsyster ut och den domaren gav henne, efter att ha kollat standarden, cert. Enl SKK gjorde inte domaren ngt fel i mitt fall, både jag och uppfödaren överklagade men det ledde inte till något. Flertalet av kullsyskonen hade så kraftiga sporrar bak att vet inte ville knipsa bort dem på valparna utan rekommenderade operation i samband med höftledsröntgen. Min hanes sporrar var lika tjocka som mitt lillfinger.

Nu har jag tagit reda på vad som gäller (hoppas att det stämmer!). Om det står i standarden att rasen inte får ha sporrar så får man inte ta bort dem. Det räknas då som doping eftersom det är ett ingrepp i syfte att försköna hunden. Står det inget i standarden så är det däremot fritt fram att ta bort dem (med veterinärens hjälp förstås).

Underligt måste jag säga, men sant enligt min "mentor" som brukar ha stenkoll .