Sitter och funderar på det här med "funktion" hos de hundar man avlar fram. (Fastnade vid ordet då Anne använde sig av det i ett tidigare meddelande till gruppens diskussion, och där hon säger att det är det viktigaste att ta hänsyn till - vilket jag håller med om till fullo).

Men funktion… man kan ju vrida och vända på det också. *skrattar* Funktion betyder i mina ögon även att hunden måste fungera i samhället och att man måste försöka eftersträva detta i aveln; det är vi skyldiga medmänniskor och -barn (valpköpare) samt andra levande varelser som man kan stöta på ute i samhället titt som tätt.

Men funktion är ju även att de besitter de rastypiska egenskaper som gjort dem klassificerade som bruksras, specialegenskaper såsom vallnings- och vaktegenskaper.

Men sedan är ju funktion något fysiskt också, att de HÅLLER för vad de är ämnade till och är friska och sunda = hälsa. Rasstandarden för Belgiska Vallhundar till exempel beskriver ett utseende som är funktionmässig, om man läser de särdrag som dras "i stora drag". (Ha ha, men jag tolkar den tydligen inte som dessa utställningsdomare som gång efter annan lyfter fram dessa "exotiska-långhårs-collie-ansikten-med-päls-som-en-samojed" till vinnare. Eftersom de har många års erfarenhet och utbildning så kanske jag bör skämmas och stoppa en svettig strumpa i munnen men…)

Alla hundar håller vi som sällskap (generellt, majoriteten) oavsett om man kör svenskydd, bruksspår etc på elitnivå eller om hunden är väktarhund och så vidare… Och för att den ska fylla den funktionen måste de fungera i vardagen (förutsatt att den får rätt uppfostran) och vara frisk och sund i kropp och knopp. En hund som har ett j*vlar anamma och kan arbeta tre timmar i sträck i skogen för att spåra pyttesmå föremål med nosen i precision i varje fotspår är ju inte funktionsmässig om den istället har helt obalanserad skärpa som gör att den hugger hej vilt efter folk och fä i samhället.

Funktion är liksom allt… hela paketet. Och fokuserar man bara på det ena och slår sig för bröstet för att man har skitsnygga avkommor exteriört ELLER skitduktiga sporthundar till avkommor - och skiter i att en renrasig hund faktiskt är både ock, så är man ganska lat tycker jag… Och det är inte rasen man sätter i första hand då man föder upp i sådana fall, utan sitt eget intresse: utställning eller sport.

Vad säger ni? Är jag för überambitiös eller låter det ganska vettigt? :-)

//Kattis

Ghedoes ~ Schapie & Terv ~ http://www.ghedoes.com