Har ni läst texten i länken jag klistrade in? *nyfiken* Tankar, åsikter och funderingar?

Äntligen fick jag tid att läsa artikeln! Mycket av artikeln är väldigt tänkvärt.

Att se på sina djur objektivt är lika svårt som att göra det på sina barn. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi har någon, eller helst flera, som man kan diskutera helt förutsättningslöst med, utan att känna att man riskerar något. Och att man regelbundet verkligen för dessa diskussioner! För när man har haft dem i den trygga miljön kan man också ta dem längre (jämför att komma med en ny idé på jobbet, det är lättare om man vet att det sitter i alla fall någon där som håller med mig!). Det är faktikt en anledning till att jag startade detta forum. Här kan man ventilera det mesta med andra uppfödre som oftast inte har samma ras. Det blir mindre pekpinnar och en mer konstruktiv diskussion då inbillar jag mig!

I en mig närstående ras (ingen som jag har dock!) finns det en recessiv defekt som man kan gentesta för. För några år sedan kom ett påbud från SKK att alla avelsdjur skulle testas och affekterade hundar får inte användas i aveln och bärare endast mot fri. Det finns en (kanske fler?) uppfödare som hårdnackat vägrade testa sina avelsdjur och som nu fortsätter föda upp rasen men säljer valparna utan stamtavla för sisådär halva valppriset. Motiveringen? Felet finns inte i rasen! Eller rättare sagt debuterar sjukdomen så sent att den inte har någon betydelse för individen…

Två kompisar har nyligen köpt varsin valp (syskon) från en inom sin ras mycket framgångsrik uppfödare (när det gäller utställningar…). En av dessa valpar har rört sig konstigt och för-röntgades med tämligen kassa höfter. Lite efterforskningar visar då att pappan (den på utställningar framgångsrika importen) har mycket dålig statistik i släkten vad gäller höfterna. Själv råkade han dock bli fri. En valp i samma kull är redan avlivad p g a höfterna. När uppfödaren får veta att även denna valp har så dåliga höfter och min kompis påpekar att det ju är ett känt fel i linjen får hon höra att "men den andra valpen hade ju en missbildad höft". Ja, det var just det!

Annars kan jag säga att jag är mycket glad att bo i Sverige där vi har så öppen redovisning som vi har. Det är långt ifrån perfekt, men otroligt mycket bättre än på många andra håll (bäst i världen?).

Det finns tyvärr många uppfödare som avlar på individer som lämnar sjukliga avkommor. En rekommendation är att kolla på hunddata/avelsdata vad hundarna egentligen har lämnat innan man köper sin valp.

Även ska man komma ihåg att många sjukdomar som är reccesiva kan poppa upp som gubben i lådan även i friskare linjer, ingen uppfödare kan lämna garantier på friska valpar.. bara större sannorlikhet.

Man ska även vara lite misstänksam på meriter och kolla upp att även det stämmer (endast svenska meriter finns dock på skk:s hunddata).

Det var tex en kvinna hos mig och tittade på valp, hon hade en hund med gedigen utställningskarriär med diverse imponerande meriter… för att efter lite närmare frågor visa sig vara endast i valpklass.. sedan inget mer! (inte för att säga att det är något fel med meriter i valpklass, bara det att de är inofficiella.. alltså räknas inte).

Allt för att slippa framtida besvikelser.

Usch just delen med att " det är oftast dem som det går bäst för på utställnin" stämmer så himla väl. Min mor har fött upp inom en av de tyngre raserna nu i snart 15 år och jag kan erkänna att jag skulle aldrig någonsin köpa en hund av dem som faktiskt vinner på utställningarna. FÖr jag vet hur deras morfar och mormor såg ut och hur gamla dem blev och vilka problem som deras valpar fick.. jag vet också vad dem bär på som inte syns… Men om jag skulle börja bli intresserad av en annan ras hur ska man då veta?

Mycket stämmer i den artikeln och tankarna förs tillbaka till ett utalande jag en gång hörde.

- Det finns inga falskare människor än just hundfolk, dom tvekar inte att peka finger eller hugga någon i ryggen om det gynnar deras egen uppfödning eller hund.