Jag tycker också det är självklart att hundarna ska bekanta sig med varandra och få sköta parningen på egen hand så gott det går. Jag brukar hålla lite vid halsen vid tiken så jag är beredd ifall hon skulle kasta sig åt sidan, det är ju inte så lyckat vid en hängning, de kan ju skada varandra då. Men oftast tycker jag att pudlar är ganska sunda hundar och som brukar klara av parningar bra själva utan att man behöver blanda sig i alltför mycket.

Jag håller också på att hundarna klarar detta själv. Att man sedan får vara med lite under hängningen så att det inte blir ett benbrott på petterniklas är en annan sak. Men det ser jag itne som att hjälpa till vid parningen egentligen. Mer att hjälpa till att undvika skador när parningen är genomförd. Nu är min erfarenhet inom området enbart på schäfer och Yorkshireterrier.

Att hålla i tiken är förbjudet, så pass att man kan få djurförbud av det. Det kallas tvångsparning, och det är ganska hårt. Det en en sak att vid parningen hindra tokerier vid hängning, och en helt annan att ha tiken kopplad och hålla fast för att hanen ska kunna para.

Det bästa och ultimata är om tiken får vara med och välja hane liute grann. Tex att man väljer ut ett par hanar man tycker verkar lämpliga, och sen besträller man hem luktproiv åt tiken. Bomullslappar där hanhundsägarna torkat av lite "snoppkuck" från sina hanar. Ofta kan tiken mycket tydligtv tala om vem hon föredrar.

En annan bra sak är om tiken får bilda familj lite med hanen. Att de får lära känna varandra under ca 2 mån innan. Hanen vet redan då att löpet är på gång. Det flirtas och "dansas" en hel del innan. Då kan man kanske tom låta parningen ske helt när de själva väljer. Visst är det bra att vara där, så att inget går på tok, men bara som observatör och ingripare vid behov.

Tänk om hanen sedan får fortsätta gå med tiken, till valparna är säljklara. Då får hon hjälp att vakta under den första tiden, samt någon som leker med valparna och uppfostrar dem!

Att hålla tiken kan väl ändå inte vara förbjudet, men hålla fast en tik som inte vill ska man så klart inte göra. Jag hade en gång en tik som blev skrämd i samband med sin första parning. Hon behövde en stödjande hand och viss mild övertalning när hon parades senare i livet, speciellt om hanen var oerfaren. Hon ställde upp sig och var helt med på noterna till ögonblicket när han fastnade. Då morrade hon till och skrämde hanen, så man fick vara beredd och hålla hennes huvud då.

Jag jobbade en kort period i min ungdom på en väldigt oseriös schäferkennel. Där fanns en tik som inte gick att para alls. Hon bet ifrån som bara den, även mitt i höglöpet. Hon tvångsparades, något som jag tycker är helt vedervärdigt. Det är inget annat än regelrätt våldtäkt!

Tycker också det verkar konstigt att man inte får hålla i en tik för att undvika skador vid t ex hängningen. Har aldrig hört talas om att man skulle få djurförbud pga detta. Detta borde väl i så fall stå i Svenska kennelklubbens stadgar för uppfödare. Däremot tycker jag inte man får tvångspara någon.

Hur gick det för schäfertiken, blev hon dräktig?

/Eva-Britt

Ja,  tyvärr blev hon dräktig. 11 valpar… Tre hade gomspalt "men det var ju bara bra eftersom hon fick så många och vi ändå skulle ta bort några". Denna uppfödare hade bara några kullar, den sista 2000.

Vad jag fattat regeln om förbud mot tvångsparning är inte sådant att man inte får hjälpa till vid hägning m.m. Men just att man inte får koppla tiken och/eller hålla henne stilla så att hanen kan bestiga. Tiken måste ha möjlighet att vara med och välja om hon vill eller inte.

Tycker det låter jättekonstigt att man har som "första åtgärd" att hålla tik kopplad och hålla i hanen och bara släppa på den utan att tik och hane får hälsa. Det TS besktiver tycker jag låter helt och hållet som en våldtäkt.

Om det behövs hjälper jag till. Ibland om man har en för ivrig hane så kan det vara bra att hjälpa till lite. Men jag tycker ändå att dom ska få sköta det mesta själv.

Det är mest vid hängningen som man får vara med och se till så ingen gör något dumt.

Självklart ska hundarna få bekanta sig innan parning, vill inte någon av dom så vill dom inte och det får man respektera.

Jag kan berätta om en lite lustig parning på min senaste tik som i dagarna ska ha valpar, har röntgat henne och vi hoppas på hela 6 valpar i lillsnuttan då. Jag har ngn gång fått hålla en av mina tikar på skuldran för att hon inte ska hugga ifrån för det är inte trevligt för en första gångs hane att vara med om FÖR bitchig tik men som sagt håller jag bara handen på hennes skuldra så står hon fint och blivit parad och hon har då haft 4 fina kullar!

Men i detta senare fall då (1:a gångs tik och hane) så kom vi ner till hanen och jag var väl rätt säker på att damen kommit in i höglöp då hon flirtade hej vilt även med vår andra tik här hemma:-) Hanens matte hade stor tomt så dom fick springa och bekanta sig men var gång han försökte kliva upp så stack hon iväg och retades då men så tänkte jag nepp blir inget där idag inte men så när jag kopplade upp henne då blev det plötsligt MKT mer intresse från båda håll så jag hade bara kopplet på, stog i närheten och pang satt dom ihop och hon slänger sig handlöst så jag fick snabbt vrida upp henne igen hehe!! Brukar alltid stå/sitta med och stötta lite vid hängningen då dom blir trötta snuttarna:-) Samma sak nästa gång vi provade fick leka på tomten, koppla upp efter ett bra tags parningslek och smack så satt dom och som sagt hoppas det resulterar i 6 små fina bebbar i dagarna här! Det beror ju givetvis alltid på hur man gör det hela, så olika hur en parning fungerar från hund till hund och gång till gång men man lär sig ju ofta tikarna efter 1:a och 2:a parniongen så vet man merr till nästa gång men självklart ska parterna få lära känna varandra innan parning det är ju A&O artt använda nos mm för hundar så….

#9 Självklart blev det fart på parningen när kopplet kom på. Dom var väl rädda att inte få göra ifrån sig

Grattis till valparna, dom har säkert kommit nu.

Själv åker jag iväg nästa helg på parningsresa (med hunden ). Hoppas nu bara killen duger åt fröken. Det blir första gången för båda, så det ska bli intressant se hur det funkar för dom. Sen är jag ju oxå lite rädd komma för tidigt eller för sent till honom. Men vi får se.

Nu har vi äntligen haft vår första parning här hemma. Hanhunden hämtades hem till oss redan dagen efter första blodsdropparna, och de har fått umgåtts dagligen sedan dess, nu i 10 dagar.

De har sprungit och busat, brottats på skoj, nosat på varandra, pussats och i fredags började han få rida på henne. Men inte mer än "torrjucka", för då hoppade hon undan.
Vi smet hemifrån med henne och 2 andra för rasspecial lö-sö, men de fick umgås tidigt lördag morgon en stund, och ett par timmar söndag kväll (hon passade för övrigt på att ta en 1:a och CK i öppen klass, placera sig 2:a i klassen och sen 4:a i tikklassen, samt hjälpa uppfödaren tillsammans med vår hane därifrån att ta hem BIS uppfödargrupp).

Vi har hela tiden varit med och pssat på dem, men inte stört eller lagt oss i alls. Ibland har det känns frustrerande, då han lixå aldrig kommit till. Fast jag har hela tiden känt att de klarar av det själva. det är ju för böveln huskyn, inte några sönderavlade fjomp. Idag fick de börja vara i en hundgård istället för i stora hägnet. Kände att jag ville vara nära när det väl blir hängning av.
2:a omgången de fick tillsammans idag, när jag var på väg att ge upp och fixa middag, lyckades han äntligen stioppa in den. Hon pep till och försökte snurra bort, men han höll fast och fortsatte parningen. Då först klev jag in och tog tag i halsbandet, så att när han väl klev av kunde jag snabbt få in en hand i hans halsband oxå. Sen blev det till att hålla hundar 25 minuter, innan de kom isär igen.

Är övertygad om att jag kunnat hålla fast henne i 2 dagar och fått en parning, men varför skulle jag? Hon släppte till när det var dags och hon var mogen.

Grattis till parningen får man väl säga . Att det blir rätt dag när hundarna får bestämma själva visar ju inte minst det faktum att det vid tjuvparningar väldigt ofta blir stora kullar!

Här tänkte vi låta dem få chansen fvarje dag till hon slutan vilja, typ. Vi måste ju ha 3 valpar, vill ha 4, blir glada för fler.