Från att alltid ha varit intresserad av avel och utställning till att faktiskt starta en kennel med bra hundar är som de flesta här vet ett ganska stooort steg.

Efter åratal med sökande och bökande för att hitta rätta hundarna kom vi till slut fram till detta magiska ögonblick när kenneln, TROLLTJÄRNBÄCKEN föddes.

Att det blev just det kennelnamnet beror på att vi har en liten tjärn på vår mark ca 500 m nedanför huset, vilken heter "trolltjärn". Vid lite närmare efterforskningar fanns detta och liknande namn redan så vi valde i stället bäcken som leder från tjärnen ut i vida värden.. (nåja sjulsmark i alla fall).

Att ha hundarna väl meriterade var för oss en självklarhet, alla (eller de allra flesta i alla fall) tycker ju om sina hundar. Det gör ju inte per automatik att de är bra avelsdjur.

I vårt letande efter våra hundar har vi lagt en mycket stor betoning på linjer (speciellt bra tiklinjer då de "generellt" verkar ha större betydelse för resultatet) men allra mest har vi tittat på friska linjer i den utsträckning avelsdata räcker till.

Labradoren är ju en ras som är .. minst sagt allsidig..

Med en fast beslutsamhet har jag bestämt att de ska meriteras därefter. Ett stort åtagande då jag själv aldrig tidigare har tävlat med hund eller tränat på ett för tävling anpassat sätt. Inte före Polly kom till vårt hem i alla fall.

Vi började med lite uppvärmning på viltspårprov vilket inte alls var så lätt, inte för mig i alla fall. Polly tyckte inte att det var några större problem dock och tjänade snabbt ihop till sitt viltspårchampionat.

 

Med stort stöd från min egen uppfödare som via telefon har hjälpt mig mer än en gång kastade jag mig ut i tävlingsdjungeln.

Först ut var jaktprov!

 

Ja, det låter ju inte så avancerat när man har haft stövare och jämthundar där hunden i stora drag jobbar själv…

MEN, att träna en retriever för jaktprov var något helt annat.  Massor av små delmoment som skulle sitta som berget före start. Mååånga timmar har vi lagt bakom det.

Till start kom jag med två hundar. Varav den ena 9 månader och tre dagar gammal, och båda gick till pris!!

Vilken lycka.

Då tänkte jag att vi skulle prova något mer.. lydnad fick det bli!

Och tränade gjode vi, ensamma som alltid tidigare med en bok som lärare.

Men..  Det var ju inte alls som jaktlydnaden… där flaxade man ju med armar o ben åt alla håll med röst och visselpipor.. allt som var förbjudet på lydnadsprov.

Hundarna satt där som tända ljus och fattade ingenting det kom ju inga handtecken!

Att de minst sagt trodde att jag hade blivit skvatt galen lös ju som en aura på långa vägar..

Sakta men säkert övade vi in rena kommandoord. Det som förut verkade så lätt, tex linförighet.. där hunden går fot vid sidan med koppel på, var inte alls så lätt längre när alla delmoment skulle vara perfekta med 90 gradiga svängar och en hund som ställde sina fötter i höjd med mina i varenda steg.

Inte heller fick man ha godispåsen med sig in på lydnadsplanen.

Oj oj..

Men dagen kom för start, först ut blev unghunden som inte riktigt var klar ännu men då morsan var i löp (och då får man inte heller starta) fick hon snabbt rycka in o rädda situationen.

Tänk att trots att jag var så nervös att jag säkert gjorde allt helt fel, var Nelly där igen och räddade mig. Hon gick till andrapris.

Under prisutdelningen såg vi de tre vinnarna av tävlingen som var och en fick en snygg pokal.

Att dessa lydnadsstjärnor hade varit med i gemet ett tag rådde det ingen tvekan om.
Men vilken dröm att vinna en av dessa vackra pokaler, hoppet om att en dag stå där själv var ju redan väckt i samma ögonblilck jag såg denna hägring.

Nåja, här var vi ju i början av vår karriär som lydnadsmänniskor.

Det var två starter senare, igår på Pollys allra första start på lydnadsprov det hände nå´t konstigt.. eller kanske rättare sagt fantastiskt?

Det bara funkade nästan perfekt precis så där som det känns när man tränar hemma.

Inte bara fick hon ett förstapris… drömmen om pokalen besannades… bara sådär..

Det är fortfarande som i en dimma.

Inte bara fick vi en pokal, Polly till o med VANN

med poängraden:

10

10

9

10

10

8,5

10

10

10

(=191,5 poäng av 200 möjliga då det är olika koefficient på de olika delmomenten)

TACK POLLY

och tack Brillan som gav mig sådant stöd.

För er som orkade läsa så här långt önskar jag all lycka på tävlingsbanorna, vilken gren det än gäller.

Och jag hopps detta ska bli en uppmuntran och sporre till DIG, ja just du .. som faktiskt funderar och drömmer om din allra första start!

/Nettan från TROLLTJÄRNBÄCKENS KENNEL