Såld valp som blir "sjuk"
Vad gör ni om en hund ni sålt som valp i vuxen ålder visar sig ha t ex höftledsfel eller patellaluxation?
Jag har en valpköpare som jag tyvärr inte har haft någon kontakt med alls efter köpet, förutom ett samtal när hunden var ett-två år (det var många år sedan, så jag minns inte exakt). Nu har samma hundägare skrivit ett minst sagt bittert inlägg i min gästbok och jag försöker analysera var det gick fel… Det kommer anklagelser som inte alls har med detta att göra och hela påhoppet känns minst sagt orättvist.
Jag minns att jag, när detta enda samtal kom, blev ganska tagen på sängen. Det är inget fel som det finns bekämpningsprogram mot i rasen (patellaluxation) och jag har inte, varken förr eller senare, hört talas om det i mina linjer. Vilket ju tyvärr inte behöver betyda att det inte förekommer…
Problemet är väl att köparen anser sig ha rätt att köpa en felfri "vara", något som ju ingen kan garantera när det gäller levande varelser. Så felet är väl ändå på något sätt mitt, för att jag så totalt misslyckats med att förklara vad det är man köper när man köper en hund.
Jag har skrivit ett svar i gästboken och även privat till honom. I det privata mailet frågar jag hur de hade förväntat sig att jag skulle reagera. För jag förstår verkligen inte det!
Så jag tar gärna emot era tips och funderingar på hur man löser såna här situationer på ett bra sätt. Ett självklart sätt är ju att man har kontakt kontinuerligt med sina valpköpare. Det har jag också med de allra flesta jag har sålt valp till. Jag vill dock inte tvinga mig på någon, så det sker mest på deras villkor.
Här är inlägget för den som vill läsa (nummer 121). Mitt svar står ovanför Gästboken
Jag misstänker att jag får släppa det här och inse att man inte kan behaga alla, men det är inte kul! Jag har så höga ambitioner, och så får man en sån här kalldusch på lördagsmorgonen!

Som uppfödare kan man aldrig garantera att inget fel uppstår i framtiden. När man säljer valpen så är den ju felfri enligt veterinärbesiktningen och som uppfödare får man hoppas att hunden håller sig frisk livet ut. När man parar två individer så gör man ju allt för att det ska bli så bra som möjligt och det ligger ju också i uppfödarens intresse att fortsättningen blir bra och att inget inträffar i framtiden eftersom man oftast sparar något som man vill fortsätta att avla vidare på. Jag brukar alltid tala om för blivande valpköpare att jag säljer en felfri valp men sedan kan jag aldrig garantera att inget inträffar på vägen eftersom vi har med levande varelser att göra.
Så du ska inte känna att du misslyckats i ditt avelsarbete.
Om jag skulle ha fått ett sådant meddelande i min gästbok så hade jag tagit bort detta och bett valpköparen kontakta mig per telefon eller via mail. Aldrig att jag hade godtagit att man skriver sådana saker i en gästbok, detta tycker jag är fegt.
Så radera inlägget och be att han tar kontakt med dig via telefon eller mail om han vill diskutera kring detta.
/Eva-Britt
Jag instämmer med Poodles - jag skulle aldrig ta en sådan diskussion i Gästboken - skulle ha rederat direkt och kontaktat köparna via mail eller telefon. Gästböcker är till för små trevliga hälsningar - inte till diskussioner eller privat konversation vänner eller ovänner emellan.
Jag låter valpköparna avgöra om dom vill ha kontakt med mig och detta klargör jag i samband med köpet….jag är jätteglad för alla som ringer, mailar, skickar något kort men jag sitter inte och ringer runt. Så länge dom inte hör av sig är allt bra….brukar jag tänka.
Det är ett levande material - vi kan inte lämna garantier för att valpen aldrig ska drabbas av utvecklingsrubbningar, sjukdomar eller skador. För många valpköpare kan det vara svårt att ta in den informationen - när dom står där med en sjuk hund. Som uppfödare har man kanske gjort allt man kan, tagit hänsyn till allt man vet och naturligtvis bara använt friska hundar i avel. Vi kan inte gardera oss mot allt som sedan kan hända utan måste vara beredda att ta en del smällar.
Även om det inte är en skyldighet så tycker jag att man för den goda sakens skull kan betala tillbaka 10-15% av köpesumman om valpen under första året drabbas av allvarligare utvecklingsfel. Jag har gjort det en gång - sålde en pudelvalp som såg bra ut, perfekt bett - köparen hade planer på att ställa ut och kanske ta valpar med tiden. 4 månader senare hade valpen ett stort överbett…..ytterligare ett par månader senare hade jag tillfälle att se den och det var helt klart en underutvecklad underkäke….alltså inte ett vanligt bettfel. Jag förklarade att jag inte hade skyldighet att kompensera dom men eftersom det var ett garvt fel så betalade jag tillbaka 15% och köparen var nöjd.
Ni har rätt, jag skulle ha tagit bort inlägget direkt och svarat honom privat. Jag kände så starkt att jag inte har något att dölja, men det vet ju inte alla som är inne och läser i min gästbok… Så nu är det bortplockat.
Eftersom han säger att "SKK är informerade" och jag inte fått svar från honom vad det egentligen är de är informerade om så ringde jag till SKK. Jag läste upp delar av mailet och hon skrattade gott åt att någon kan tro att man får hem en rumsren 8-veckorsvalp och vad det nu mer stod för dumt. Även hon sa att diskussionen inte har i gästboken att göra.
Jag skrev ett nytt mail till honom där jag förklarade varför jag nu tagit bort inlägget i gästboken. Fick ett ilsket mail tillbaka där han skrev att jag inte ska oroa mig, SKK kommer att få veta. Och därmed är diskussionen för hans del avslutad. Om jag kontaktar honom igen kontaktar han SKK (det skulle han ju göra ändå…?).
Alltså: Han riktar öppen kritik mot mig i min gästbok och hotar mig när jag bemöter kritiken. Det är bara att inse att vissa människor kan man inte göra till lags.
För egen del anstränger jag mig för att släppa det här, men visst känns det olustigt…
Skulle det bli några som helst efterräkningar så har jag i alla fall alla inlägg och mail sparade. Fast det tror jag egentligen inte.

#3 Vad obehagligt känner igen mig så väl då jag varit i en liknande situation.
Vad skulle du ha gjort mer?
Har man dolda fel försäkring tex så täcker den ju det som behövs, att hunden blir helt felfri som vuxen kan ju ingen garantera? Då skulle ju avel vara pur-enkel.
Jag hittade den vuxna dotterns blogg på nätet. Förstod av den att de just hade fått ta bort hunden och att hela familjen hade svår sorg. Så jag utgår från att det ytterst ilska påhoppet på mig var en sorgereaktion. Det gör det lättare att förstå och till viss del kanske förlåta.