Mål med kennel
Jag har hållt på med hundar i 30 år utbildat, tävlat, utställning, försökt att sätta mig in i de olika rasernas ändamål vad dom var skapta till från början.
En del raser ser tyvärr inte ut idag som dom gjorde från början och tappat sin arbetsförmåga vilket är synd, men mycket av detta är utställning, till o med schäfern som jag har haft mestadels i mitt liv är uppdelad i olika typer.
Har ni kenneln för uppfödning eller vill ni nå det bästa av det bästa exteriört och samtidigt bevara arbetsegenskaperna eller tycker ni att utställningschampion räcker och sen att det blir en sällskapshund.
Hunden har legat i mitt hjärta jämnt så jag vill med min kennel försöka få fram det bästa men arbetsegenskaperna ligger högst på listan och blir det en utställningschampion så är det bonus.
Kommer ej heller ta många kullar eftersom det blir mer som uppfödning utan jag ska försöka få fram bra avelsmaterial.
Vad har ni för mål med eran kennel?
Själv som valpköpare så tycker jag om att lyfta upp en kennel, genom att tävla med hunden så att kenneln får meriter på sina hundar.
Det här skiljer sig ju mycket i olika raser/rasgrupper. Men det är viktiga frågor som jag tycker att alla uppfödare borde ställa sig!
Jag har fått min hunduppfostran in i bruksvärlden (kelpie) och där är bruksegenskaperna A och O. Dock finns det en parameter till som är precis lika viktig när man föder upp arbetande hundar och det är valpköparna. Som ny kan det vara svårt att få de riktigt tävlingsintresserade köparna, och de är ju en absolut förutsättning för att hundarna ska bli meriterade! Har man utställninghundar och kullens stjärna hamnar hos någon som inte vill ställa ut kan man förhoppningsvis få visa hunden själv, eller också kan man i alla fall ha ett kort på den vackra hunden och säga att den inte ställts ut på grund av ointresserade ägare (är det en pälsras krävs ju dock en hel del för att man ska kunna ställa ut).
När det gäller brukshundar däremot så kan jag ju inte bevisa hur bra hunden är utan att ägarna jobbar och tävlar med hunden!
När det gäller sällskapshundar (som ju, som du säger, nästan alltid historiskt har haft en annan funktion att fylla) så verkar det som de inte behöver ha någon mentalitet alls… Tyvärr tycker jag att SKK sviker där genom att kalla den vackraste hunden för ÅRETS HUND. Den vackraste hunden är givetsvis årets utställningshund lika självklart som varit bäst på bruksprov är årets brukshund!
Jag letar efter en mindre ras att införliva i min kennel. Därför har jag ägnat massor av timmar åt att jämföra olika rasers MH-profiler. I många fall är det ingen trevlig läsning! Många har otroligt mycket rädslor och framför allt kvarstående rädslor att det blir ett handikapp i vardagen. Och många raser har knappt några MH-beskrivna hundar alls…
Nu känns det som om jag svävar ut här när vi kom in på mitt favoritämne, och inte svarar på frågan!
Jag vill föda upp hundar som är fysiskt och psykiskt rustade för ett långt och aktivt liv. Självklart är det viktigt att hunden både ser ut som och uppträder som en representant av den ras den tillhör. Men som uppfödare kan man inte alltid få allt och när valet står mellan exteriöra detaljer eller mentala egenskaper så är jag beredd att till viss del kompromissa med exteriören (men absolut inte så att det påverkar hundens hälsa) men aldrig med mentaliteten!
Och ovanstående gäller precis lika mycket när jag föder upp finsk lapphund som när jag föder upp kelpie, även om kriterierna till viss del är olika!