Jag kan bidra med ytterligare en berättelse ur levande livet….med reservation för minnesluckor då det hela utspelade sig i mitten på 70-talet 

Jag hade den sommaren förmånen att bo hemma hos A-M Hammarlund - det var ett ömsesidigt utbyte av tjänster. Jag passade hundar, katter och får medan familjen var bortresta och fick hjälp med min första egna kull.

A-M hade en tik som skulle valpa………det tog ca ett och ett halvt dygn från första till sista valp. Som jag minns så kom först en eller två valpar och sedan blev det stopp - efter flera timmars väntan åkte vi till Strömsholm och därifrån kom vi hem med kalcium för injicering. Ytterligare ett par valpar kom med flera timmars mellanrum men sedan var det tvärstopp igen. Det måste ha varit på natten för Strömsholm var stängt så det bar iväg till en privatpraktiserande veterinär som A-M var bekant med. Hon ringde säkert och väckte honom Där konstaterades att en valp låg med bakåtslaget huvud - den drogs ut för hand medan A-M och jag våldhöll tiken!! Valpen avlivades. Väl hemma igen fortsatte det hela…….efter ca ett o ett halvt dygn var förlossningen klar och tiken (som var en dalmatiner)hade fått 6-7 valpar…..så vitt jag kan komma ihåg. Kejsarsnitt diskuterades överhuvudtaget inte! Ska väl tillägga och understryka att jag inte tycker detta är något efterföljansvärt exempel - idag skulle det nog inte heller kunna gå till på detta sätt - för tikens skull!!

Ett annat exempel på lång förlossning kommer från en bekant. En dvärgpudel fick två valpar och allt gick helt normalt….men ägaren tyckte att tiken såg lite för tjock ut ……men tiken såg nöjd ut och låg lugnt med sina två valpar - i två dagar! Efter två dagar och fortsatta misstankar om att det var något som inte stämde drog ägaren på sig en handske och gick in med ett par fingrar……och tiken kom igång med värkar och födde en död valp OCH sedan två levande. Nu kan man ju tycka att de valparna hade hon väl kunnat känna om hon hade klämt lite på magen….men så här gick det till

Mitt tredje exempel är en liten dvärgpudeltik som började krysta en eftermiddag vid 5-tiden….hon krystade och krystade….vilade lite emellanåt. Jag var ganska ny då så jag ringde tikens uppfödare gång på gång - beskedet var AVVAKTA!! UT och SPRING!!….så länge tiken mår bra och du inte ser några gröna flytningar. Jag sprang o sprang o sprang……….först kl 1 på natten kom så en STOR hanvalp och någon timme senare ytterligare en jättevalp. Tik och valpar mådde finfint!!

Och så den sista……..förra hösten skulle en tik - också det en dvärgpudel valpa. Hon hade kraftiga krystvärkar men ingenting hände - jag gick in med ett finger och kunde känna tassarna på en valp. Efter fem timmars oavbrutet värkarbete med endast kortare vilopauser ringde jag min veterinär och skulle få komma direkt (fem mil dit)….man blir ju lite uppjagad i sådana situationer så jag sprang ut och körde fram bilen i en fart - när jag kom in igen hade tiken hoppat över grinden till rummet där hon låg och väntade på mig i hallen - in i buren och iväg. När jag kom in till veterinären och tog ut tiken från buren var valp nr 1 på väg ut. Jag hann precis lyfta upp henne på bordet! Ner i buren igen och tillbaka hem varefter valp nr två anlände ganska snart! Min veterinär sa helt lugnt - Om du visste hur många gånger det här händer - kom ihåg att så länge tiken mår bra och inga fula flytningar synts till så är det lugnt! ….och försök med några mils bilåkning nästa gång.

Vad har jag nu lärt mig av dessa exempel??? Jo, att ta det lite lugnt - naturen är förunderlig och dom klarar mer än man tror…… samt att nästa gång det blir aktuellt så blir det inte bara spring runt kvarteret utan även en biltur på små knaggliga skogsvägar och en hinderbana så tiken måste hoppa lite

mvh

Ann-Katrin/kennel Feeorin

Intressanta historier och bra att alla tikarna klarade sig:)