För mig har det alltid funnits pudel och varför det blev just pudel beror väl på att det var min mamma som tyckte vi skulle ha en pudel när jag tjatade om hund. Jag fick ju min första hund när jag var 11 år och det var en silverfärgad mellanpudel. Sedan har det bara blivit pudel efter den första och vi (både min man och jag) tycker att pudeln har allt det vi vill ha av en hund. Jag har också tänkt på någon annan ras många gånger men det finns liksom ingen som jag känner så där riktigt för, det skulle i så fall vara lagotto. Det är en ras som jag har varit förtjust i sedan de första två togs in i Sverige på 90-talet och mitt hjärta slår extra hårt för just dessa. Själv tror jag det beror på att de är ganska lika pudeln till sättet men man slipper en stor del av just pälsvården. Sedan måste man ju tänka på att om man skaffar ytterligare en ras så måste den kunna leva i flock. Pudlar är ju väldigt fredliga av sig och går bra att ha flera av tillsammans och då måste ju den andra rasen vara en lika fredlig ras. Lagotto verkar ju vara en ras som man kan ha ihop med andra och kanske det blir en lagotto om några år. Jag brukar faktiskt vara inne på några lagottosidor och titta emellanåt

Jag är allätare Just nu har jag pudel, chihuahua och AHT hemma. Jag har haft dalmatiner, rottweiler, italiensk vinthund och whippet. Jag är väldigt svag för vinthundsraserna, och nakenraserna har jag kikat på sedan mitten på 80-talet! AHT (American Hairless Terrier) är en ny bekantskap - den är inte 4 månader ännu men verkar lovande……temperamentsmässigt alltså - men annars är det nog vinthundarna som lockar mig mest vad gäller utseende och temperament. Jag har i o för sig i huvudsak mest fött upp pudel och dom har många fördelar, men jag har aldrig tyckt om pälsvården vilket leder till att jag aldrig har dom i tillräcklig päls

Jag köpte en korthårig collie för snart ett år sedan med ambitionen att träna lite bruks och lydnad vilket jag också drog igång med för fullt - men blev allergisk - och nu känner jag av chihuahuorna också. Jag hoppas det stannar där - AHTn ska ju vara så "allergivänlig" som en hund kan bli så där känner jag mig lugn. Jag vet inte om jag törs pröva med något nytt MED päls. Har dock blivit erbjuden att låna en Cirneco del Etna under sommaren som "testhund" - så vi får se vad framtiden kommer med.

Det har altid funnits schäfer i mitt liv senaste 30 åren, det är en väldigt rolig och intelligent hund som tycker om att jobba, då jag själv är en aktiv människa så har den passat mig.

År 2000 kom jag i kontakt med Finsk Lapphund för första gången jag tyckte att dom var så godmodiga så år 2006 kom det hem en tik till mig efter en slump.

Då jag visste att det var vallhundar så visste jag även att de var arbetshundar. Hon har väldigt lätt för att lära är väldigt smart rolig att jobba med men hon har inte den där "motorn" som schäfrar har och det saknar jag, så jag vet inte om det blir en Finsk Lapphund nästa gång, lutar väl åt en schäfer igen.

Jag har alltid haft golden, och tror att jag alltid kommer att ha en. Dock drabbades vi av polarhundsjukan för en sådär 6 år sedan. Startade med alaskan huskys, går nu sakta men säkert över på siberian husky. Jobbar på ett 6-spann att tävla med, sen ett 8-spann.

För tillfället är de rasrena (och registrerade) sibbarna:

Piro, kastrerad 3-årig hane, dög inte till avel. Härlig arbetshund, men inte alla vinklar är perfekta. Humöret är lite för kort oxå.

Drífa, snart 2 år gammal tik, ska paras i senvår då hon löper. Underbar på alla vis!

Så valparna, Ego och Gjöa, 6 m. Tiken köpte vi, hanen ska ha en valp när vi prarar Drífa.

När gammelgolden går bort blir det en till tik så fort det går. Hoppas att någon gång få en frisk och trevlig tik på DP eller jaktlinjer, så att det går att få guldvalpar!

Är sugen på Rhodesian Ridgeback och Boroi, men där blir det nog bara en hane till sällskap/utställning/träning. Om inte de oxå råkar drabba en så att man måste ha flera!