Fördelen med min ursprungsras, BCn.

Den skall vara reggad i SKK/ISDS o ha klarat VP om den bor i Sverige, i VP ingår tand o testikelinspektion. Den skall se ut som en hund, med en kropp som klarar av sin arbetsuppgift. Saxbett ingår i att se ut som en hund.

Det finns HD o ögonprogram. Man blir inte populär om man avlar på hundar med EP eller haft OCD.

Avelsrådets grand old lady sa en gång att man i princip tre egenskaper att laborera med o att de delar som utgör vallning är fler än tre.

Numera har jag bytt ras, eftersom jag inte behöver en riktig vallhund.

Jag anser att som seriös uppfödare är du skyldig att hälsotesta och ta hänsyn till rasens eventuella problem. En seriös uppfödare ska ju föra rasen och avelsarbetet framåt. Och för att göra det ska du avla på så friska och funktionella individer som möjligt. Tar man inte hänsyn till det, så är man i mina ögon bara en hundhandlare.

Är man inte beredd på att göra det, så ska man helst av allt lägga ner alla avelstankar överhuvudtaget, eller välja en ras utan kända hälsoproblem. Väljer du t ex att föda upp kineser, då tycker jag det är din skyldighet att kolla tänderna på hunden också, eftersom det är ett problem inom rasen. Idag vet jag uppfödare som flitigt patellaundersöker och ögonlyser sina avelsdjur (jättebra!), men mörkar att hunden i fråga fått dra ut flera mjölktänder.

Tyvärr är det ju de "sjuka" hundraserna som är både populärast och dyrast, som uppfödarna tjänar mest pengar på. Då brukar de på något sett förbise det där med att föra avelsarbetet framåt, och bara producera hundar för att de är lätta att sälja i vilket fall som helst. Tyvärr vet jag inte hur man får majoriteten av människor att inse att man inte bör köpa en sådan ras från kleti och pleti.

Det jag aldrig skulle tumma på i min avel (och det gäller såväl hundar, katter som kaniner) är hälsa (vilket inte bara innebär att hunden är frisk utan även sunt byggd) och mentalitet. Viktigt är självklart också rastyp, men det är trots det underordnat de två första. Jag har t ex en tik i avel som är för stor och inte har ett helt typiskt huvud, men hon är klart över medel när det gäller både hälsa och mentalitet!

Jag var en av dom som tyckte att en eller två mjölktänder som inte lossnade själv inom rimlig tid inte var något jag skulle ha som stopp för avel🙂 Hellre dra en mjölktand för att riskera slippa felbett, även om jag själv inte behövt göra det på någon hund ännu - men jag skulle inte tveka att göra det om det behövdes.

Det finns så många faktorer som är vida viktigare - hälsa och mentalitet kommer först i alla lägen tycker jag. Och en envis mjölktand räknar inte jag som direkt ohälsa😉