Annons:
Etikettfrån-planering-till-parning
Läst 12605 ggr
Katti
2017-06-07 09:16

Prioriterat i aveln

Vad prioriterar du i din avel och varför? Skriv gärna vad du har för ras/raser också!

Jag har haft flera raser och har nu finsk lapphund och mittelspitz. På förstaplats och utan inbördes rangordning har jag hälsa, mentalitet och rastyp. Med rastyp menar jag då mycket mer än bara utställningsvinster. Ett exempel på vad som  faller in där är till exempel pälsen. Den ska hos mina raser vara vacker och funktionell! Inte kräva massor av jobb och får inte heller vara så riklig att den på något sätt stör hunden. Jag upplever att man på utställningar tenderar att tycka att ju mer desto bättre, vilket jag anser är en mycket farlig väg att gå…  I rastypen ingår också mentaliteten som en del.

Tyvärr verkar det ligga i människans natur att föredra det som sticker ut, men vi ska tänka på att det är den aveln som har gett oss hundar som inte kan andas, som har päls som på sikt dödar hunden om ingen tar hand om den och många andra avarter som gör livet svårt för djuren… Att föda upp djur är att ta på sig ansvaret för andra individer och det måste undantagslöst göras med omdöme!

När det gäller utställningar har det blivit alldeles för mycket tävling för min del. På de 25 år jag har varit i hundvärlden har det ändrats massor. Förr kunde man gå in med en relativt grön hund och var hunden snygggick det oftast bra. Nu blir ovana ekipage bortplockade redan tidigt och ett gäng utställningsfantaster tar med sig alla priserna hem. Jag säger inte att de inte har snygga hundar, men att det ska hänga så mycket på visandet tycker jag är jättesynd. 

Jag ställer mina hundar för att få en kvaitetsbedömning och sedan får det vara nog med det! Ska jag göra någtot kul tillsammans med min hund finns det så mycket som är både roligare och naturligare för hundarna 🙂.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
Amandla
2017-06-07 10:53
#1

Förstår precis hur du menar! Jag har inte hållit på lika länge som du med hundar, ungefär hälften så länge. Men det är skillnad på hur det var då på utställningarna mot hur det är nu. 

Rastyp, hälsa och mentalitet är högst upp på listan absolut, men också att förvalta rasen så att morgondagens toy- och dvärgpudelägare och -uppfödare har något att gå vidare med. Där ligger bland annat att tänka på att försöka öka avelsbasen, att inte avla för snävt och använda samma hanar som "alla andra". 

Grå toypudel finns det inte direkt många av (2016 reggades det 16 stycken) och inte så himla många fler vita (23 stycken) , så det gäller att se sig om ordentligt både utomlands, kolla in dvärgpudlarna (öppen stambok så man får para mellan- dvärg- och toypudel fritt) och överväga vilka andra färger som kan vara intressanta att para med. Vissa färger ska man undvika och andra funkar hyfsat då man kan få tillbaka rätt färg efter en eller ett par generationer och har på kuppen fått ett nytt spann med gener att jobba med. 

För mig är pudel en mycket lättsam sällskapshund, en hund som väldigt många människor kan trivas med, de har potential till mycket ifall man vill träna och kanske tävla till exempel viltspår, agility och rally. 

En av mina käpphästar är att en pudel ska ha så stark nyfikenhet att den övervinner eventuell rädsla, ifall hunden ser något som den tycker är konstigt så är ett vanligt pudelbeteende att sprätta iväg sådär 25 meter men den kommer ofta tillbaka lika kvickt och undersöker det som skrämde/oroade. Tyvärr förekommer det pudlar som inte klarar det och de lägger alltför lätt på sig  rädslor, och såna hundar är inte helt lätta att leva med. Det är inte jättevanligt, de flesta pudlar är enligt min erfarenhet framåt och nyfikna, men är ändå något att se upp med. Pudlar är så kvicktänkta och ser ALLT, så det kan lätt bli tokigt 😛


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Fisherling
2017-06-07 12:02
#2

Jag är inte uppfödare än. 

Dock vet jag att jag kommer prioritera mentalitet, hälsa och arbetsförmåga först.
Det avlas på otroligt mycket skräp i min ras nu, allt från epilepsi  till extrem skygghet, total brist på leklust och skotträdsla. Folk delger inte all information, det hymlas, det bortförklaras. 

Jag vill föra rasen framåt. Jag kommer därför avla på hundar som naturligt är lätthanterade, kan leka med vem som helst, som är kvicka, uthålliga, intelligenta, som vill vara till lags och aldrig tackar nej till arbete och utmaningar. Hundar som är öppna för kontakt utan att vara överdrivet hypersociala, men vars nyfikenhet och leklust gör det enkelt att arbeta med t.ex sök och rapport. 

Rastypen är viktig den med. Det ska vara en sunt byggd hund utan överdrifter, med funktionell päls som tillåter den att arbeta hårt i både -30 och +30. Öronen ska vara medelstora, högt ansatta med bra lyft och ska tillsammans med mandelformade, vänliga ögon ge ett vaket, alert intryck. 

Ska förhoppningsvis få hem en valp i sommar som kan bli min framtida avelstik 😍

Taxelina1
2017-07-28 13:36
#3

Vi föder upp Norrbottenspets.

För oss är det viktigaste hos hunden att den har bra mentalitet, Bra och hörbart skall och givetvis är duktig i skogen. Den ska fungera bra med andra hundar och får inte vara veka. Att gå på utställning har tyvärr blivit ett lotteri. Ena dagen ett cert och andra dagen ett good. Vi ställer dom helst bara en gång per hund. Det får räcka. Lite larvigt kanske men jag är lite rädd för smittor i samband med utställningar. Speciellt inomhus.

Det här är ju en jakthund och en mycket klok ras. Det är mycket viktigt för oss att inte hunden är så skarp att den går för nära djuret den ställer. Dels för sin egen skull, men även för drevdjuret i fråga. Jakten med hund ska vara etisk från början till slut. Vi vill även att den ska fungera bra som eftersökshund.

Allt det här är vi väldigt måna om.

Hälsning från en stor djurvänCool

Estelle13
2017-08-03 17:55
#4

Jag håller med dig i mycket! Hälsa och mentalitet och att hunden ser/är rastypisk är för mig miljoner gånger viktigare än alla meriter och titlar. Jag har ju storpudel och inom den världen känns det som att en relativt nybörjare med rasen helt utan kontakter har ganska dåliga chanser, åtminstone tar det några år att komma in i den stora kända branschen. På Sociala medier som bl.a fb är alla stora pudeluppfödare och annat känt folk inom rasen vän och tjenis med varandra. Man turas om att åka räkmacka på varandra. Att som utifrån komma in och synas och höras är väldigt svårt om man inte har en hund med mega titlar, det drar till sig "vänner". Och det tråkiga är att när man kommer till en utställning vet man redan innan vem/vilka som kommer kamma hem priser. Är nästan att man lika gärna kan packa ihop och åka hem igen. Min ena uppfödare som snart fött upp pudel i 10 år klipper inte sina pudlar själv inför utställningar. Det blir så när man har det väldigt förspänt. Jag har ägt pudel i 4 år och utställningsklipper själv.

Upp till toppen
Annons: