# Vägen in i hundvärlden Author: Katti Jag har funderat en hel del på varför vi hundmänniskor och uppfödare har så olika inställning till saker och ting. Både de stora sakerna som exteriör, mentalitet och hälsa och detaljer. Jag har kommit fram till att jag själv är oerhört påverkad av det sätt jag kom in i hundvärlden. Den första hund jag köpte var en kelpie och hon och hennes efterföljande rasfränder har till stor del gjort mig till den jag är idag i hundsammanhang. När man har kelpie är det självklart att man ska träna med sin hund och aktivera den. Det är också självklart att man ska tävla (i alla fall som uppfödare). Och tävlar gör man i bruks, lydnad och agility (en del andra former som freestyle och rallylydnad har tillkommit efter tiden jag pratar om). Att ställa ut hunden är att ställa ut. Det är **inte** att tävla! Har man lärt sig detta känns det väldigt konstigt att man kan bli **Årets Hund** och **Årets Uppfödare** enbart genom att vara vacker (eller i fallet med årets uppfödare genom att ha vackra hundar ![Flört](http://kennel.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"))... När man ska välja avelsdjur inom kelpierasen ser man till bruksegenskaper, mentalitet och hälsa i första hand. Rastypisk exteriör vill man självklart också ha, men de tre förstnämnda egenskaperna har helt klart högre prioritet än utställningsmeriter. När man parar kelpie så släpper man ihop hundarna så att de får springa av sig och leka lite. Vid parningen finns man till hands, men gör inget om det inte behövs. I alla fall inte förrän vid hängningen. Efter ett antal år med kelpie skaffade jag sheltie. En i mitt tycke pigg och alert liten hund som passar fler än vad kelpien gör. Men det gick inte... Jag hade så lite gemensamt med sheltieuppfödarna! Glad i hågen gjorde jag karaktärsprov med mina båda sheltieflickor och berättade om detta på ett sheltieforum. Svaret jag fick var att det inte är såna egenskaper som ska prioriteras på den här rasen. Nehepp... På en utställning fick jag höra en erfaren uppfödare berätta för en nybörjare att hon minsann alltid ger sina hundar "en rejäl dos åksjuketabletter" inför en utställning. För då blir de lite avtrubbade och backar inte lika mycket för domaren i ringen! När min sheltietik skulle paras var hanhundsägaren först där med ett finger för att känna så att hon var öppen. Annars fick inte hennes hanhund para. Samma uppfödare var helt övertygad om att sheltie inte kunde para sig utan assistans av människor. Tiken fick tofsar i "byxorna" och svansen och jag fick order att hålla i hennes huvud varpå hanhunden kopplad kom in i rummet. Han klev på, parningen genomfördes och han togs därifrån! Det blev ingen mer shelties för min del. Jag tyckte att synen på hundarna var konstig och det var alldeles för svårt att välja avelsdjur som man verkligen visste någonting om. Allt som räknades var utställningsmeriter. Alla hundar är ju trevliga i ägarens ögon och längre än så kom man liksom inte. Hur kom du in i hundvärlden och hur har det påverkat dig? ## Comment 1 Author: Tangotime Mitt i prick! Jag umgås med mycket olika uppfödare och det är intressant att höra (och skrämmande) hur dom ser på det här med avel. Innom Pudel (dvärg/toy) så lägger man MYCKET vikt vid utseende och utställnings meriter. Men oftast är det också det enda som finns att gå på. Man lägger sig i extremt mycket vid parningar och jag har varit med vid parningar som mest liknat våldtäckter. Nu är dvärg/toy pudel lite svår parade för hanarna är ofta lite för mycket "på" och kommer fel. Men med lite tålamod kan man få till det utan att hjälpa till allt för mycket. Men detta har fått mig att lägga ner min energi på rasen. Jag är trött på attityden kring aveln på pudel! Jag har ju hamnat i uppfödar världen av en slump. Började umgås med uppfödare i stan och på den vägen är det. Nu har jag bara hanar för jag började med hane och sen har det varit smidigast att fortsätta med det för att det inte ska hända några olyckor vid löp osv. Men efter några år i den världen känner jag att jag nog ska hålla mig till att bara umgås med uppfödare. Jag vill inte längre ha med deras syn på avel att göra. Dom uppfödare jag känner föder upp: Amris, Clumber, Toypudel, Dv pincher, Bullterrier, Springer spaniel, Grand Danios, Dvärg spets, Irländsk varghund, Galgo Espanol, Boxer, Dvärg pudel, Stor pudel, Papillon, Rottis, Mexikansk nakenhund, Whippet, Schäfer och Puli. Och det är Vinthunds folket jag helt klart har mest gemensamt med. Där är inte utställnings meriter så himla värdefullt. Där ser dom mer till fysisk och psykisk hälsa osv. ## Comment 2 Author: Linnea Har inte så mycket erfarenhet av hundavel mer än att jag jobbade på kennel förra året. Var inte med vid parningar. Hon var utställningsinriktad som så många andra och jag säger inte att det är fel. Däremot, med en ras som golden som det nu gäller (och för övrigt massor av andra raser ex labbe) så tycker jag att det är minst sagt beklagligt att man delar upp rasen i två så olika typer för att antingen är man utställare eller bruks. Konstigt och kan absolut inte vara bra för bevarandet av rasen. Varför vill man avla fram en hund som uppenbarligen inte kan klara av sina uraprungliga sysslor på tillfredställande sätt och/eller inte klarar av det i längden pga sin tyngd mm. Hur kan man se det som utveckling eller bevarande? Jag måste här jämföra med hästar som jag kan mycket mer om. Vi kan ta russet som exempel eftersom jag har russ själv. Russet är en relativt bred ras, inte så stor till antalet men det finns olika typer av russ. Dom som är lite tyngre och de som är lite ädlare. Sen har vi dom med travstam. Frågan har uppkommit inom aveln och flera har konstaterat att man bör betäcka med travhingst fast man inte håller på med trav och betäcka med icke travhingst fast man håller på med trav. Varför? För att rasen inte ska delas i två och de flesta verkar tycke detta är viktigt. För vad blir kvar om över hälften av russen blir trav-elit-russ? Dom kanske inte ens ser ut som russ och vad är dom då? Dom få som blir kvar som "riktiga" russ hade inte kunnat hålla rasen levande utan inaveln hade blivit alltför stor. Dessutom, om man brinner för en viss ras vill man väl behålla den som den är eller förbättra den? Jag anser inte att man förbättrar en ras genom att avla fram en hund som passar utställningsdomaren i smaken. Domaren ska anpassa sig efter rasen och inte tvärtom. Lite OT här kanske.. ## Comment 3 Author: Katti Det är så sant som det är sagt! Jag tycker att SKK har en stor roll i det här. Det är precis som om SKKs största och viktigaste roll är att utveckla exteriören hos hundarna (tyvärr inte bevara, utan just utveckla...). Blev så ledsen när jag såg VDns kommentar på facebook när det hade beslutats att SKK skulle delta i PRIDE-festivalen. Den var något i stil med _Det kanske blir svårt att få folk och hundar till festivalen eftersom evenemanget krockar med flera utställningar._ Tyvärr reagerade jag för långsamt, annars hade jag svarat något i stil med "Jag skulle vilja upplysa SKKs VD om att det även förekommer diverse hundkurser och tävlingar i t ex lydnad, bruks och agility som oerhört många SKK-anslutna hundägare och hundar ägnar sig åt"!!! Det skulle vara intressant att se statistik över antalet officiella (något annat är det väl svårt att överblicka) starter på utställning, lydnad, olika typer av jaktprov, brukstävlingar mm. Du nämner golden och labrador som ju är till antalet stora raser. Jag tycker också att det är synd att raserna delas, men det får ändå inte så allvarliga konsekvenser för avelsmaterialet som när mindre raser delas. Inom både golden och labrador registreras fortfarande de olika varianterna under samma rasnamn, så det står ju varje uppfödare fritt att para mellan varianterna (om hanhundsägaren lånar ut sin hane och man står ut med det snack som blir!). När det gäller kelpie så blev för några år sedan det som i folkmun kallades för "working kelpie" en helt nu ras som fick namnat australian stock dog. Möjligheten att göra en utparning och på så vis få in nytt blod försvann därmed helt... Inte för att den utnyttjades speciellt mycket, men ändå! För att återgå till det jag skrev längre upp att målet alltid verkar vara att utveckla och inte att bevara, så kan jag ta pälshundarna som exempel. Se på t ex yorkshireterrier hur oerhört mycket mer päls de har fått på bara några tiotal år. En hund i päls kan ju för jösse namn inte röra sig i kuperad terräng! Sheltien är på väg åt samma håll om man ska döma av vissa utställningsvinnare. Och den tidigare dugliga jakthundsrasen basset som numer har så mycket skinn på benen att de knappt kan gå, de får svamp i hudvecken och hanarnas förhud släpar i marken... Jag stod och grät bredvid bassetringen sommaren 2007. Då ställde jag hund för första gången på många år och min ras råkade gå efter bassetarna. Nu gick jag visst igång ordentligt, men det här är en fråga som berör mig djupt! ## Comment 4 Author: Linnea Jag vet att golden är en stor ras men jag stör mig på det ändå, det är så oerhört stor skillnad mellan de två varianterna! För övrigt kan jag bara hålla med, många hundars hälsa försämras pga att de blir mer och mer extrema utseendemässigt. hur kunde det gå så fel? Och varför gör inte uppfödarna mer för att ändra tillbaka? Dom måste ju nån gång inse samma sak som vi. Det är väl för rasens skull man avlar på just den rasen? Då vill man väl ändå bevara något? Eller? ## Comment 5 Author: Katti Jag tror att många uppfödare faktiskt gör något. Men så länge det inte är de som vinner på utställning får de ju inte kvitto på vad de gör annat än i de raser där det även finns en "working-variant". Då kan man meritera inom sitt arbetsområde och få bekräftelse av de som har valt samma variant. Men när det gäller t ex bulldogg-varianterna så skaffar man ju den typen av hund för att man gillar det utseendet. Jag, som inte gillar det, skulle ju aldrig skaffa hundar av den typen för att avla på en sundare variant! Det är tyvärr lätt att bli hemmablind... Minns kvinnan som för många år sedan i TV försvarade rasen bostonterrier när det var diskussion om att många raser inte är sunda. Hon kunde inte förstå vad reportern pratade om när han/hon påpekade att hundarna snörvlar när de andas. Hon trodde på fullt allvar att hundar ska låta så! ## Comment 6 Author: Linnea Vem ska man ändra då? Domarna eller rasbeskrivningen? Behövs nog tydliga beskrivingar och inget typ "något djup bål". Vad är något djup liksom? ## Comment 7 Author: Vattnadal Siberian husky är en ras som oxå är delad. Där finns showtypen, sen finns den arbetande i sprint och långdistansare. Då långdistansare är vad rasen är, är det efter detta standarden är skriven. På SKKs utställningar gäller det att sålla ordentligt mellan domare. En som dömer jakthundar oxå, kan man ställa för, då de ser till funktion. Övriga är vi rätt chanslösa, då vi har arbetande av långdistanslinjer. Vi kan dock hålla oss till rasklubbens utställningar. Visst, det syns en och annan showis där med, men inte många, och domarna brukar vara vettiga. Vi har dock lite problem med meriteringarna i drag. Eftersom det är lättare att meritera i sprint, gör fler det. Detta resulterar lätt i att man avlar fram en annan typ av hund, som går bättre i sprint, och då följer man inte standarden heller. Tyvärr får man inte säga detta högt. För vår rasklubb anser inte att vi har någon uppdelning, det finns bara siberian husky, inga uppdelningar... ## Comment 8 Author: sighni Det här tycker jag är jätteintressant och faktiskt något jag funderat en hel del på. Särskilt nu när jag pga sjukdom inte alls är aktiv. "Mina" raser tillhör vinthundsgruppen men jag är uppvuxen inom SBK och Sv. hundungdom. Jag har varit mycket aktiv och tränat och tävlat lydnad med bl.a. afghan. Jag är instruktör och har haft många kurser. Jag har också sysslat en hel del med whippet race, lure coursing och hundkapp.  Däremot har jag inte ställt ut särskilt ofta utan mest varit på utställning som besökare. Jag är helt klart påverkad av min bakgrund. Jag tycker att funktion är viktigare än exteriör om det inte sammanfaller. Ett lydnads eller lc-championat smäller betydligt högre än ett utställningschampionat för mig. Jag är mycket bekymrad över när det blir uppdelning av raser i en bruks- och en utställningsvariant. Jag tycker det är oehört viktigt att hundarna aktiveras och får jobba med något som är lämpligt för dem. En annan sak är hur liten hundvärlden kan vara och hur  inskränkt det kan bli. Detaljer som ingen utanför hundvärlden öht bryr sig om kan ta sig enorma proportioner i en liten snäv krets. Det kan bli rätt absurt när man tänker på det med ett utifrånperspektiv. Hur lätt det är att hundfolk gruppera sig och vilken intolerans det kan bli. Det tycker jag är oehört trist. ## Comment 9 Author: SparklingTindra #0 Vad tråkigt att du har fått så dåliga erfarenheter av sheltieupppfödandet. Jag har ju endast haft en kull, ska eventuellt ha en till i början av nästa år. Men jag har aldrig hört vare sig om någon som matar i hundarna åksjuketabletter (vilket dessutom inte är tillåtet) eller som tottar päls och kopplar hundarna vid parning. Sen har jag aldrig hört talas om nån som är negativt inställd till att man jobbar med sin hund eller utför karaktärsprov eller liknande. Jag kan hålla med om att det kan vara svårt vid val av hanhund då många hanar endast ställs ut som meritering. Men så är det ju med många raser. ## Comment 10 Author: emma93 #0 Jag har samma erfarenheter som dig vad gäller Sheltie. Jag började med Sheltie och skaffade sen Aussie och det verkar vara helt två skilda världar. Diskussionerna om vilka meriteringar som är viktiga (och vilka som var förkastliga) var helt åtskilda och jag kan tycka att lagom är bäst och att det är bra ju mer man utvärderar sin hund, oavsett vilken disciplin man väljer. Sen får man ju tolka resultaten med en nypa salt och inte stirra sig blind på resultat i val av avelspartner. Även vad gäller parningar har jag samma erfarenhet som dig. Hos Aussies så sköter de det mesta själva, medans man i Sheltievärlden gärna hjälper till med tofsar och stöttning av div. slag. Rätt eller fel... det är i vilket fall helt olika inom raserna. Det jag kan bli ledsen på är att man inte anses seriös om man ägnar sig åt "fel" meritering. Även om man också gör "rätt" meritering så blir man baktalad om man ägnar sig åt sk "fel" meritering. Eller "fel" hälsoiutvärdering. Så jag har som sagt samma upplevelser som dig vad gäller t.ex MH/karaktärstest för Sheltie och om man ställde ut sin Aussie för mycket var det inte bra det heller. :-/ Nu drar jag det till sin spets och alla tycker naturligtvis inte så, men det är erfarenheter jag har. Det jag nämner är ytterligheterna. Jag har inte kvar Aussies utan Shelties, då jag älskar rasen. Jag gör det jag tror på och fortsätter att göra MH och köra de discipliner jag vill och som hunden tycker om. Så länge man i aveln avlar utefter rasstandarden så tycker jag inte att det på något sätt kan skada att utvärdera sina hundar på flera sätt. /emma93 ## Comment 11 Author: Katti Som jag har förstått det så är det numer ganska många som föder upp sheltie med stor vikt på mentalitet och arbetsegenskaper (då främst inom agility). Så man behöver nog inte känna sig så ensam nu om man vill göra det. Kanske var jag bara 10 år före min tid ![Skrattande](http://kennel.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande"). ## Comment 12 Author: emma93 #11 Det är nog så.:) Och jag upplever också att det blir allt vanligare. ## Comment 13 Author: destroyed jag började som sagt med pudel och min uppfödare var ärlig. hon ställde ut sina hundar en eller två gånger för att få dom meriterade och ja, det är väldigt mycket fokus på utseendet något som jag tillsammans med många andra uppfödare vill ändra på genom att köra mer mh mer agility, mer freestyle för att få fram mer lättlärda och trevliga familjehundar. pudlar är rätt kända att vara bitska men icke ifrån min hund. jag kan med allra största sannolikhet säga att min hund är bieffekten av ett riktigt bra avelsarbete! jag har mött folk som har sagt att de hatar pudlar för att sen säga att jag har en pudel vill du träffa henne? jag vill gärna ta valpar på henne men jag velar lite pga ett väldigt litet navelbråck som bara hon och en syster till har av 5 kullar med ett genomsnitt på 5 valpar i varje kull. jag vill ha valpar på henne för att hon har ett sånt underbart psyke något som många har eftertraktat på henne.