Lite allt möjligt

Hur får man ihop det?

2016-11-21 17:06 #0 av: Wellcraft

Jag har aldrig varit intresserad av att själv avla eller liknande, förrän nu. Jag har funderat i ett par månader.

Jag har insett hur mycket jag faktiskt älskar min ras och hur mycket jag vill utveckla den åt rätt håll, för rasen ligger inte jättebra till, men i grunden är den minst sagt fantastisk.
Jag vet vad jag vill och har en klar planering, har även gått en ettårig kurs i just hundavel (då inriktat på registrerad avel), så lite koll har jag.. Även om det finns mycket, mycket mer att lära sig.
Nu är ingenting aktuellt. Jag behöver lära mig mer och vissa ämnen inom avel, jag måste lära mig att ställa ut och hur det funkar (har inte funnits ett yns intresse från min sida att någonsin ställa ut), jag måste bo större osv.

Jag känner att jag verkligen vill det här, inte för att valpar är gulligt- utan för att jag vill föra rasen framåt och utveckla den.
Men är det möjligt? Under kursens gång så insåg man verkligen vilka enorma kostnader som låg bakom en kull. 
Jag tänker på både kostnader men framförallt jobb.
Hur får man allt att gå ihop? Vart kommer tiden ifrån?
Hur gör ni? Vad gör ni med era valpar?
Jag vill inte bara att det här ska vara dröm, utan att jag faktiskt ska nå upp till mitt mål att starta en kennel. 

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Anmäl
2016-11-21 17:12 #1 av: Lizelda

Ärligt talat så går det inte ihop. Man går alltid back och riskerar en massa varje gång man tar en kull för tänk om man inte blir av med dem? Tänk om tik och valpar dör? Eller ännu värre, tänk om tiken dör och valparna klarar sig? Då måste du välja mellan att ta bort valparna också eller offra alla timmar på dygnet i 3-4 veckor på att oavbrutet hålla koll på valparna. Mata, hjälpa dem att göra ifrån sig, allt.

Att ställa ut är inte det minsta nödvändigt. Vi ställer ut våra hundar minst en gång, för att ha någon sorts merit, men inte mer än så. Det är skittråkigt och vi jobbar ändå på alla utställningar i närheten så det funkar inte.

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anmäl
2016-11-21 17:24 #2 av: Wellcraft

#1 Ja jag är ju beredd att offra mycket. Min tanke är dock att ha en liten kennel, för det känns som min grej.

Utställning däremot, inte alls min grej, men det är det enda momentet jag inte har koll på.
BPH/MH, tävla, hälsotester enligt rasen m.m har jag koll på. Och utställning är ju nödvändigt, så jag får bita i det sura äpplet och lära mig :)

Vad är det som gör det värt trots vad man riskerar enligt dig?

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Anmäl
2016-11-21 17:27 #3 av: Lizelda

#2 Att se resultatet. Att se hur lyckliga familjer blir när de får en livskamrat som du tagit fram.

Jag vet inte vilken ras det rör sig om men vår ras har inga krav, det enda är att man behöver göra någon slags meritering, kan lika gärna vara MH/BPH, för att slippa betala mera vid registrering av valpar.

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anmäl
2016-11-22 08:56 #4 av: Katti

För min del har det inte varit kostnaderna som har varit stötestenen (trots att jag verkligen aldrig har haft gott om pengar...), Det är tiden som är det stora problemet. Att få ihop livet med jobb och hundar (plus barn när man är i den perioden i livet) är ett pussel som måste läggas om och om igen. Jag har dock gladeligen tagit det, eftersom ett liv utan hundar, och andra djur, aldrig har varit ens tänkbart för min del. 

När det sedan kommer till en valpkull så blir det ännu värre, för då måste man ju vara hemma i stort sett hela tiden i flera månader. Oftast har jag lyckats få ihop det, men några planerade kullar har aldrig blivit till för att jag inte lyckats lösa det praktiska runt omkring. 

Under ett antal år jobbade jag hemifrån, som ombud för Agria. Då var det enkelt! Några kullar har jag haft när jag har varit mammaledig, Min allra första kull hade jag 1991 under sommarlovet när jag läste på högskolan. Mycket snällt av tiken att löpa i exakt rätt tid Skrattar. Där blev det dock problem när flera av valparna inte var sålda när skolan började igen... Ett par kullar har fått bo hos min mamma, som då bodde nära mig. Självklart tillbringade jag mycket tid där när jag hade möjlighet. 

Just nu vete sjutton hur jag ska få till det, så jag har inte sparat någon valp i mina senaste kullar.  Alla mina tikar utom en är nu pensionärer. Jag funderar allvarligt på att bara ha hanhundar under en period och kanske fråga om jag kan leasa in någon tikvalp jag har sålt om chansen att ta en kull skulle uppenbara sig. Jag får väl ta igen det när jag blir pensionär!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.