Du kan ju alltid skaffa en hund som du både kan tävla med och avla på, köp en hund efter tävlingslinjer. Tävla med hunden, när hunden fått tävlingsmeriter och är hälsotestad, avla på hunden.

#1 Så högt som jag siktar i tävlan skulle jag aldrig klara av mer än en av sådan hund dessvärre. Jag ska ha tid för gården och ett jobb utöver hundaveln med..

Ha en sån hund, satsa allt med den hunden. Sätt ut valpar på hel/halvfoder som avelsmaterial. När du tävlat klart så har du avleshundarna hemma.

Jag arbetar redan 3-5 dagar i veckan på Apache och det är en hund för att hålla honom lycklig. Skaffar jag en till så har jag redan en full vecka i princip. Ska jag då ha fyra avelstikar till exempel så får jag arbeta ihjäl mig. Det funkar tyvärr inte för mig.

Nu pratar jag om framtiden när du kanske bara har din lilla puff kvar och övriga vandrat över regnbågsbron (blev tårögd bara av att skriva det där) Iaf du har en kines, han är sällskapshund? Du köper en tik, som du kan tävla med. Du tävlar och meriterar henne sen tar du en kull på henne. Du sätter ut en valp på helfoder, den valpen du tror allra mest på, eller så säljer du alla valpar med bibehållen avelsrätt om du känner att det är grymt svårt att lista ut vilken valp som blir "bäst" Du har BARA tävlings/stamtiken hemma, övrigt avelsmaterial bor hos sina fodervärdar, som du valt ut med omsorg och gör vad dom kan för att meritera valparna. Först när du känner att du tävlat klart har du fler avelshundar hemma

#5 Jag köpte kinesen för att jag velat ha rasen i tio år och behövde skaffa mig erfarenhet om rasen då jag övervägde att föda upp kineser, men jag är allergisk mot honom (mild grad) så jag vågar inte satsa på fler. Jag kommer inte klara av att vänta tills både Digger, Ixxi och Apache är borta, speciellt då Apache bara är två år gammal. Jag behöver en flock för att vara lycklig, därför jag "måste" bestämma mig rätt så snart vilken väg jag vill gå när Digger och/eller Ixxi försvinner. 

När Ixxi försvinner kommer min själ att dö så vet att jag kommer behöva skaffa en hund efter henne, det går inte annars. :/ 

Apache är tredje hunden jag försöker träna till tävlingshund men som inte håller måttet ifall han nu har dåliga knän. Känns rätt så drygt om jag måste börja om. 

Men samtidigt, vet inte helt hur jag kommer känna om jag släpper drömmen att tävla bara för att jag inte har tålamod för uppfödningen. 

Jag vet inte.. förvirrande alltihopa. 😢

Varför fick jag för mig att Apache är äldre typ, 5-7 år? Nåja, tycker iaf att du ska kombinera tävla och avla, du vet ju inte om hunden är bra avelsmaterial om du inte meriterar hunden på nåt sätt. En avelshund är ingen hund som bara går hemma och valpar lite nu och då. En bra avelstik kan prestera och ger valpar som kan prestera. Du har pluggat tillräckligt med avel för att veta att det bästa för avel är att kombinera tävling och avel. Tyvärr så gör ju aveln att du inte kommer kunna tävla med tiken under vissa perioder, så du kommer kanske inte komma lika långt som du gjort med en hund som inte ska paras?

#7 Jo fast jag skiljer på att ställa ut och tävla i freestyle jag. :) I freestylen vill jag tävla hela vägen till crufts så jag siktar högt. Kommer självklart ställa ut och meritera den ras jag föder upp, men att träna alla avelshundar flera gånger i veckan på en sport och tävla på så vis, det kan jag inte göra. :/

Men vem säger att en avelshund måste ställas ut? Bra avelsmaterial är inte alltid den snyggaste hunden utan den som kan arbeta.. Som sagt, tävla med stamtiken, hon behöver inga utställningsmeriter och ta det därifrån.

#9 Om jag ska nå så långt som jag vill så måste jag välja typ kelpie, australian cattledog eller annan arbetsnarkoman. Ska jag då skaffa fler av den rasen och fortsätta hålla hundar nöjda så kommer jag gå under av stress att hinna med allt för att hundarna ska må bra. 

Och amerikaner arbetar inte med sina hundar så chansen att hitta fodervärdar som klarar av sån typ av hund är så gott som obefintlig.. :/

Hur länge har du tänkt stanna där borta?

#11 Alltid förhoppningsvis. :P

Aha, nu krånglar du till det för mig, jag tänker mig dig i Sverige nämligen.

Men visst orde det väl finnas seriösa människor over there också?

#13 Hundens status suger tyvärr här borta. De hundar som har bäst liv är gårdshundar som springer lösa hela dagarna och, om dom har tur, får komma in på kvällen. 

Kloklippning är så gott som obefintlig, bara en sån sak. Alla jag möter kallar mig "the dog whisperer" bara för att jag har regler på mina hundar och att dom kan lite tricks. "My dog can't even sit, haha!"

hmm…

Vad får du fram när du söker efter arbetande hundar?

Varför måste du ha flera hundar för att avla? Det går så bra med bara en. I alla fall är det bäst att börja där, annars blir det hela ett så stort projekt att det, vilket verkar vara risken i ditt fall, inte blir av alls. Alltså; en ruskigt bra tik som du tävlar med och som får några kullar mellan varven! Med min första tik tävlade jag lydnad och något jag märkte efter varje valpkull var att hon alltid var rysligt motiverad. Så se inte valpandet bara som ett ovälkommet avbrott!

#15 Vad menar du?

#16 Den ras jag föder upp vill jag verkligen sätta mig in i och jobba för att hålla rasen stark och ev förbättra om det behövs. Om jag bara ska ta nån kull nu och då så kan det lika gärna vara tycker jag. Klart jag ska börja på en stamtik, men planen är att ha kennel och jobba för rasen.

Happy Easter Cahira!🌺

Svåra beslut indeed!

Amerikaner gör verkligen inte själva mycket för sina hundar.

Icke expertmässigt tror jag att du måste bestämma dig för vilken ras du vill föda upp och skaffa dig en mentor från U.S.A. eftersom förhållandena här på hundfronten är så speciella. (Så du får en rejäl målbeskrivning vad du vill med din avel). Och vad du vill satsa på, freestyle, agility… Och, som du vet mer än 100% igt. Och gå in för en del, åtminstone i taget, annars blir du splittrad och då blir resultatet lidande. Satsa på EN tik, den bästa du kan få tag i, via din mentor.

Tro inte att allt fungerar på en gång, men du lär dig, så smart som du är.

Säkert massor att tillägga, men det gör jag senare.

Kram Har du varit på Bunny Egg Hunt?😛

Det finns ju riktigt fina arbetande linjer av Aussies i USA, hur man hittar dem vet jag i inte, du kan säkert få bra tips av de på http://australianshepherd.ifokus.se/ Eller kolla genom klubbarna/tävlingsarrangörerna för stockdogs i USA.

#18 Tack. :) Nej ingen egghunt ännu. Jag har haft ögonen på en ras av och till under många år och om det blir den (enda som kan stoppa mig är allergi just nu) så vet jag precis vad jag vill göra för rasen. Men den rasen kan inte ta mig till crufts i freestyle, tyvärr. 

Jag har helt klart en hel del att lära mig, men Digger och Ixxi har flera år kvar. Därför jag börjar planera/fundera på vart jag ska lägga min energi redan nu. 

#19 Tack. :) De med working aussies lär nog bara sälja till de som ska valla med hundarna låter det dock som när jag kikat lite på dom. Kikade runt lite innan jag skaffade Apache men Mike trodde inte vi hade tid för en valp just då. Därför det blev en rescue.

Har funderat hårt senaste dagarna och frågade mig vilket jag värderade högst, tävlingsdrömmen eller uppfödardrömmen och den frågan är väldigt självklar för mig, jag måste ha kennel innan jag dör så är det bara.

Jag har fått sörja "förlusten" av drömmen att tävla så högt som jag ville till den grad att jag nu känner viss lättnad att inte längre ha pressen att nå sådär högt och kan lägga energin på andra ställen. 

Jag kanske dansar med framtida hund på hobbynivå men jag vill nog inte tävla på låg nivå, känns inte lönt så som jag känner just nu. Allt eller inget. 

Men det känns okej. Jag kan nu spendera kommande år med att plugga vad jag behöver enligt AKC regler och försäkra mig om att jag är inne på rätt ras så när dagen är kommen så är det bara att lägga in växeln och köra. :) 

Så slutet gott allting gott. :) Jag har till och med kommit fram till vad jag ska träna Apache i istället som anstränger hans knä mindre och som han älskar. :)

Vad skönt #21 att ha kommit till ett beslut! Önskar dig lycka till med dina framtidsplaner!

#22 Tack! 🌺 Det var jättetungt för mig senaste tiden men nu har det lättat och jag känner verkligen att allt kommer ordna sig. Det känns faktiskt rent av spännande att inte ha tävlingsångest och tävlingsmåsten, träning och resande stå emellan mig och min riktiga livsdröm - att föda upp! (det underlättar när man hittar det negativa med att tävla istället för allt man förlorar haha!) 

Känner mig otroligt peppad, detta ska bli kul. :)