Direkt från livet

När det inte går som man tänkt sig...

2008-12-30 13:22 #0 av: Katti

1. Man väljer en hane 2. Åker till honom 3. Hundarna parar sig 4. Man åker hem och väntar 5. Valparna föds Eller...?

Jodå, precis så gick det till när jag fick min första kull. Efter 9 veckor kom 8 finfina valpar. Förlossningen tog lite tid (och, det ska erkännas, några samtal till min veterinär som lugnade mig varje gång!), men valparna kom som de skulle. Den sista var rejält medtagen, men jag fick fart på honom. Han var faktiskt med på SM i sök några år senare!

Så när det var dags för andra kullen kunde jag ju min sak. Punkt 1 var heller inga större problem. En hane valdes ut. Han hade ett par kullar sedan tidigare. Visst bodde han en bra bit bort och han var ju inte helt purung (fast 9 år är ju ingen ålder på en kelpie!), men han skulle komplettera min tik så bra!

Familjen samlad vid matbordet.jpg

Vi, en kompis och jag, åkte iväg och när vi kom fram fick hundarna hälsa. Tiken, Tina, ställde upp sig så fint, men från hanen kunde bara ett visst intresse  skönjas. Hur vi än försökte så blev det inget. Han klev på, och visst var han rätt några gånger, men någon hängning blev det inte. Vi bestämde oss för att sova på saken. Hon var nog inte riktigt i höglöp ändå. Nästa dag var proceduren precis densamma. Tanken på en annan hanhund, som också han funnits med i urvalsprocessen, dök upp. Men eftersom den vi var hos ju faktiskt hade varit rätt ett par gånger så gick det ju inte att åka till nästa.

Vi åkte till en veterinär som konstaterade att Tina var i höglöp och att båda hundarna var fullt friska. Han matade hanen med sockerbitar för att försöka ge honom energi att fullfölja en parning! Han erbjöd sig också att göra en inofficiell insemination, men eftersom han saknade tillstånd att inseminera så avböjde vi.

Trots att vi stannade ytterligare en dag så blev det aldrig någon hängning. När vi åkte hemåt var jag övertygad om att det inte skulle bli några valpar, men där hade jag fel! Hon visade alla tecken på dräktighet, även om jag kunde ana att det inte var lika många valpar som förra gången.

Tjock Dizi.jpg

Förlossningen satte igång en eftermiddag. Tina kämpade och kämpade, men inga valpar kom. På kvällen åkte jag till djursjukhuset med henne. Hon röntgades och man kunde konstatera att det var två valpar och allt såg normalt ut. Jag fick se plåten och undrade om problemet inte kunde vara att valparana ville ut på samma gång från varsitt livmoderhorn. Svaret jag fick var att nej, så kunde det inte bli.

Tina fick massor av värkstimulerande dropp, trots att jag återigen frågade om det verkligen var värksvaghet som var problemet. För värkar hade hon. När ingen valp kom fick vi åka hem för att vänta på valparna. Hade inget hänt inom ett par timmar skulle vi komma tillbaka.

Stackars stackars Tina! Under dessa timmar hade hon kraftiga värkar, men ingen valp kom. Jag var också ute och sprang med henne för att försöka skynda på förloppet, men inget hjälpte.

Det hela slutade till sist, efter tjat från mig att få komma tillbaka, med kejsarsnitt mitt i natten. Vid det laget hade en av valparna dött. Det kändes så onödigt. Med mer erfarenhet hade jag vågat lite på min magkänsla, för visst kan två valpar blockera varandra.

Jag var orolig för att valpen skulle få problem av att växa upp ensam i kullen, men det var helt fantastiskt att se hur mamma Tina anpassade sig till situationen. Hon blev både mamma och kompis!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2009-01-09 22:05 #1 av: Malteser

Julafton.

Även jag, fick min tik snittad.....

Det var maltesertiken Ballerinas, andra valpkull.

Första valpkullen, föddes UA från början till slut. Jätteduktig mamma!

Denna gången, fick hon en tikvalp hemma, utan svårighet.

När hon började krysta igen, kom det endast en grön sörja + en efterbörd. Inget annat att göra, än att åka akut till Regiondjursjukhuset i HBG. Där snittades hon och vi fick med oss hem ytterligare två st levande tikvalpar + en död hanvalp.

Hela familjen kan ses i deras live webkamera, dygnet runt Skrattande

http://malteserkennel.se/

Skriv demo på båda raderna.

 

Anmäl
2009-01-10 21:31 #2 av: Katti

Oj, julafton är väl årets knepigaste dag. Tur att ni hade ett öppet djursjukhus att tillgå!

Jag var inne på din fina sida som hastigast men hittade inte till webkameran. Måste leta mer för det verkar ju spännande (speciellt lockande när man inte har egna valpar att titta på Kyss)!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2009-01-11 00:26 #3 av: Poodles

Jag har också varit inne på din fina sida och tittat, jag hittade till webkameran men jag vet inte om jag gjorde rätt. En gång såg jag ett par valpar och en gång en vuxen hund men det var ingen som rörde sig. Jag kanske gjorde fel!

Anmäl
2009-01-14 16:14 #4 av: Malteser

 

Tack, för berömmet, för min hemsida.Flört

Så här gör ni, för att komma in på min live webkamera.

http://malteserkennel.se/

Scrolla ner lite, på första sidan.

Tryck på live webkamera.

Skriv demo på båda raderna.

(blir två gånger, eftersom det är två kameror.

Fortsätt med OK på båda.

Ibland vill datorn, att man ska godkänna ett litet program, första gången. Gör så, det tillhör kamerorna.

Välkommen att besöka mina för dagen 3 v, tjocka o feta malteser tikvalpar.

Lillemoor / Smultronställets Kennel.Skrattande

 

Anmäl
2009-01-14 22:35 #5 av: Poodles

Hej Lillemor!

Nu har jag lyckats komma in på din live webkamera och se dina söta valpar. De t o m rörde sig och mamma var där och tvättade dem. Knubbiga och fina såg valparna ut att vara.

/Eva-Britt

Anmäl
2009-01-14 23:06 #6 av: Katti

Ja där var de! De sov så gott! Mina vaknar just. Vill att de ska ha en aktivitetsperiod nu, så att vi får sova till 7 imorgon bitti! Inatt var de vakna en timme mellan klockan 04:30 och 05:30... Det var priset för att vi för en gångs skull tog en tidig kväll!

Vi har en webkamera,men den är inte igång. Mina valpar, som är 5 veckor nu, är bara i lådan när de sover. Resten av tiden är de på hela vår undervåning, så jag skulle behöva ha kameror både här och där om man skulle se dem. Ärligt talat är det mer än jag vill bjuda på Flört.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2009-01-25 11:23 #7 av: myhombrero

Vi parade våran tik och allt gick bra. Två ordentliga hängningar och vi var bombsäker på att valpar skulle det bli. Och visst blev det så, hon var jätte tjock. Minst 6 st trodde jag.

Värkarna satte igång en dag och allt gick som det skulle tills krystvärkarna kom men inga valpar. Natten gick och tiken hade ont, mycket ont till och från men inga valpar. Så på morgonen åkte vi in till djursjukhuset. Hon sattes på värkstimulerande och vi satt där hela dan men inga valpar. Hon rötgades och det konstaterades att hon hade 5 valpar i magen. Hon fick mera värkstimulerande men efter en bra stund kom inga valpar bara en tom fosterblåsa och nu tyckte både veterinären och jag att hon skulle slippa att ha ont. Hon snittades och tur var väl det. Livmoder höll på att spricka. Det var i grevens tid sa veterinären när dom kom ut till oss.

Hela 6 livliga valpar plockades ut. "Men det var ju bara 5 sa ni ju" var det enda jag kunde få ur mig. Jag kunde inte förstå var den sista valpen kom ifrån just då.

Livmodern fick plockas bort för den var jätteful. Alla valpar mår idag bra och likaså tiken. Hon hade mjölk åt all trots att livmodern var borta. Vi hade lika gärna kunnat förlora alla den dan.

Anmäl
2009-03-26 01:47 #8 av: mamski

Min historia är inte trevlig, men den slutade ändå lite bra. Om du inte klarar en tuff uppfödarhistoria, så läs inte!

Min Hansa, en schnauzertik som skulle fylla 7 år, skulle få sin tredje kull. Hon var i god kondition och hennes två tidigare kullar hade avlöpt utan problem.

Dagen för förlossningen kommer på måndagkvällen, hon har uppenbara förvärkar men inget händer. Jag ringer Vet.stationen i Övik under tisdagen och får komma in (med 6 mil enkel väg till stan så väntar man inte i onödan!) mitt på dagen. Då hade hon hållit på och försökt krysta, men inget hände.

Vi kommer in och de ger henne värkstimulerande etc. Inget händer. Då kläcker de ur sig att de inte har någon kirurg, så jag får sätta mig och hunden i bilen (det är i slutet av mars och flera minusgrader!) och åka till Vännäs, ca 11 mil bort. Till saken hör att jag bara bor 8 mil från Vännäs, så hade jag vetat att de inte kunde snitta hade jag åkt direkt till Vännäs! (Nu körde jag alltså 17 mil istället för 8!)

Väl framme i Vännäs snittar de direkt och hittar 3 döda valpar och 5 levande. En av valparna luktade illa sa personalen, men de hade spolat och gjort rent och gett henne antibiotika. Hansa verkade hyfsat ok, men var väldigt trött. Jag packade in tiken och valparna i bilen i mars-kylan tillsammans med några flaskor med hetvatten och åkte hem, 8 långa mil.

Parkerade valparna i valplådan, men Hansa la sig bredvid. Jag bad henne lägga sig i valplådan, så hon la sig på sidan i valplådan och var väldigt trött. Jag förstod henne. Vi kom hem vid 23-tiden tisdagen den 28 mars och när jag bad henne lägga sig i valplådan var klockan kanske halv sex på morgonen (hade somnat på soffan...). Tre timmar senare går jag in till henne igen - och fattar direkt att hon är DÖD! Vår Hansa har alltså dött under de tre timmar jag sov i sängen! Hon låg kvar i den ställning jag hade lämnat henne, liggandes på sidan.

Panikslagen ringer jag min mamma, som bor granne och är den som Hansa bor hos. Ett halvår tidigare hade min pappa hastigt dött, så detta blev ännu större än vad det hade blivit under "normala" omständigheter. Som jag minns det så irrade vi omkring som hönor och visste inte vad vi skulle ta oss till. Där låg en död tik med fem små valpar hos sig.

Ringde vet.stationen som ville ha henne obducerad. Bar ut vår älskade vän, slog in henne i en rosa plast som jag hittade och stoppade henne i en kartong såsom jag hade blivit ombedd av vet. Så tragiskt att måsta stoppa sin hund i en kartong! Den rosa plasten som jag knöt i en rosett runt henne kändes som en viss tröst. Lite finare blev det i alla fall.

Men vad gör man med fem moderlösa valpar? Jo, man ropar till sig en annan tik som tidigare i livet haft valpar och som gudskelov löpt en vecka efter Hansa och som därför var hormonellt skendräktig. Mjölk hade hon dock inte, Hansas dotter Impala. Hon kollade på valparna, hoppade ner i valplådan när jag bad henne och lät dem suga på hennes tomma spenar! Ett dygn senare hade hon full mjölkproduktion!!! Naturen är helt fantastisk!

Åkte sedan iväg på em till flygplatsen med min tik i en pappkartong för att hon skulle skickas iväg med flyg för obduktion, denna sorgliga onsdag.

Men det var inte slut på sorgligheterna. Morgonen efter, alltså på torsdagen, hittar vi en valp död. Två av de andra valparna kämpar för sina liv, så jag försöker få i dem lite mat. De är inte kalla, men vill inte äta. Tittar till dem ofta, men för varje gång har mer livskraft runnit ur dem. Impala bryr sig inte om dem, utan sköter bara om de två tikar, Omega och Osca, som är kvar. När nästan inget liv återstår i de två döende valparna, tar jag beslutet att avliva dem. Det behövdes inte mycket för att de skulle sluta leva, eftersom deras livskraft nästan hade runnit ut.

På torsdagseftermiddagen tyckte jag att de två tikvalparna verkade väldigt uttorkade (de hade ju fått vänta på sin mat från tisdag till torsdag!), så jag stoppade in dem och Impala i bilen och åkte de 6 milen till vet.stationen i Övik och fick dem uppvätskade. De piggnade till märkbart av detta.

Impala tog dock hand om sina två fosterdöttrar med bravur. Eftersom de alla tre var Hansas döttrar, så blev Impala alltså fostermamma till sina halvsystrar! Så historien är inte alldeles utan solsken.

Vad dog då Hansa av? Obduktionen visade att hon hade toxiner i blodet som lett till blodförgiftning. En livmoderinflammation hade vid snittet lett till en bukinflammation som också var livshotande. Så det blev helt enkelt för mycket bakterier och toxiner i hennes kropp. Ingen antibiotika i världen hade kunnat rädda henne när hon väl snittades.

Min egen teori är dock att en av valparna dött i förtid och förgiftat henne. Vet borde ha reagerat när en av de döda valparna luktade illa och misstänkt toxiner. Men mest irriterad är jag på Öviks vet.station som inte sa att de inte kunde snitta den dagen. Hade vi kommit tidigare till Vännäs kanske hon hade kunnat räddas?

Vad har jag då lärt mig av denna händelse? Vid ev. kontakt med vet i samband med valpning frågar jag om de har möjlighet att snitta, annars åker jag nån annanstans. Jag är ännu mer uppmärksam på tikens mående. Jag är också tyvärr mer nojig runt allt med valpningar nuförtiden. Törs t.ex inte hoppas på att alla valpar överlever förrän det har gått flera dagar efter valpningen. (Jag är definitivt ingen nojig människa i andra sammanhang!)

Måste också tillägga att detta fick mig att verkligen fundera på varför jag är uppfödare. Ska man verkligen hålla på med en verksamhet som tar kål på ens tik? Men så insåg jag att Hansa inte funnits om jag inte fött upp henne...

Just nu har jag en annan kull som ger mig huvudbry och bekymmer, men det tar jag en annan gång.

Anmäl
2009-03-26 11:24 #9 av: Aoska

#8 Precis samma sak hände med systern till mina valpars pappa, alla förutom en av valparna dog. Men där hade också en valp legat död i tikens mage och när de var tvungen att snitta henne så kom det ut gifter i kroppen på henne...

Gissa om jag var nervös när det började närma sig tiden för Åskas valpar, hade fått höra massor av såna historier!

Anmäl
2009-04-05 21:50 #10 av: [jakke94]

då jag har brottom läste jag faktist bara första delen Oskyldig
våra valpar tog också lång tid på sig att födas.. den första kom kvart över två på eftermiddagen och den sista halv 10 på kvällen.. 8 stycken blev det.. sen när vi fick 9 flattvalpar tog det bara 1 1/2 timme

Anmäl
2009-04-06 01:51 #11 av: vonnsan

Fy vilken historia och jag förstår att man som uppfödare ställer sig frågan varför??

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.