Direkt från livet

När oturen är framme

2009-01-04 01:58 #0 av: Katti

De här artikeln handlar om ett mardrömsdygn när allt gick fel... Men likt en sannsaga ordnade det mesta upp sig till slut ändå!

Fram till det att valparna var 7 veckor var allt precis som det brukar vara när man har en kull valpar. Eller för att vara ärlig så var det väldigt lugnt eftersom det dels bara var tre valpar och dessutom var rasen sheltie och inte kelpie som jag är mer van vid! Men nu när de var 7 veckor skulle de fotograferas tyckte jag.

Det var mitt i sommaren (första veckan i juli) så valparna var ute en hel del i en hage på tomten. I hagen hade de en låda som de kunde söka skydd i. Jag satte upp den första valpen på lådan och började ta kort. Lådan var bara 50 cm hög, men jag var ändå försiktig och hade hela tiden en hand på valpen. Det gick bra. Andra valpen fick komma upp på lådan och ett par bilder knäpptes. Plötsligt var det en av valparna i hagen som bet mig i tån. Jag tappade för någon sekund fokus på valpen på lådan och plockade bort den som begravt sina små valptänder i min stortå.

Då hände det... Valpen på lådan ramlade ner. Hon skrek och ville inte stödja på sin ena tass. Jag blev kall, men av erfarenhet vet jag att valpar gör så för "ingenting" så jag tog det ändå ganska lugnt och väntade en stund. Fast det blev bara en liten stund, för skriket övergick till ett pip och jag insåg att det här var inte bra. Hela tassen var sned, så den måste vara bruten...

Jag ringde till mitt vanliga djursjukhus, men de hade ingen som helst möjlighet att ta emot oss... Då ringde jag nästa veterinär, men nej, det gick absolut inte... Tredje gången gillt tänkte jag och ringde stans största djursjukhus. Eh, njaeä... jo, ni kan komma hit så att vi får titta på henne, men måste något göras så har vi inte tid med det. Ja, vad gör man? Det var bara att åka. 

vinnavalp.JPG

När vi kom in röntgades tassen och det värsta hade hänt. Hon hade brutit alla fyra benen i mellanhanden (titta på din egen hand. Det motsvarar de ben som går från handleden och ut till fingrarna). Hade ett eller helst två varit hela hade de kunnat dra de brutna rätt och gipsa. Nu var man tvungen att sätta in stift för att kunna garantera full rörlighet i framtiden. Enligt veterinären så klarar en hund ett fall som det hon råkade ut för i 99 fall av 100 och i ännu färre går det så illa som det gjorde för lilla Vinna.

Jag ringde försäkringsbolaget bara för att dubbelkolla att den vilande försäkring som jag tecknat någon veckan innan skulle täcka detta. Eftersom min dotter när detta hände bara var en vecka gammal hade jag mailat dem istället för att ringa som jag alltid brukar göra. Men de hade inte fått något mail... Hjälp! Tjejen som tog emot samtalet spenderade minst en timme i telefonen med mig för att försöka få mig att förstå att jag ljög! Det spelade ingen roll vad jag sa. Det gick inte att bevisa genom att kontrollera min dator, genom att jag alltid försäkrat alla mina valpkullar i rätt tid. Inget hjälpte. Jag frågade om mitt mail kunde ha hamnat någon annanstans, men nej, det var omöjligt. Vid det laget hade vi fått ett ungefärligt pris för operationen - 20 000 - 25 000:-. Det var inga pengar som jag hade instoppade i någon madrass direkt. Jag grät i telefonen och tjejen frågade om jag ville försäkra de andra valparna. Ja, det ville jag ju (fast jag sa att det har jag ju redan gjort). Den skadade valpen gick ju inte att försäkra...

På djursjukhuset erbjöd de sig att gipsa henne för runt 2000:-. Hon skulle då kunna få en sned tass och kanske halta om hon ansträngde sig för hårt i framtiden. Jag kände starkt att finns det ett bra och ett dåligt sätt så vill man ju göra på det bra sättet! Men hur i allsin dar skulle vi ha råd?

Nu fick vi en dags betänketid eftersom de inte kunde "laga" henne samma dag. Jag fick lämna Vinna och åka hem. På hemvägen snurrade möjligheterna i huvudet. Att jag skulle byta försäkringsbolag så snart det gick stod för det första helt klart! Från mobilen rinde jag min mamma och frågade hur mycket pengar vi kunde få låna! Det skulle gräva ett stort hål vår ekonomi, men vi skulle nog klara det :-).

På hemvägen började det åska något förskräckligt. Min man hade dragit ur alla sladdar till telefon och dator när jag kom hem. Vi bodde mitt i skogen och hade tidigare fått allt utslaget av åskan flera gånger. När åskvädret var över och vi åter kunde använda telefonen så ringde jag min mamma igen. Medan vi pratade så kom det tut i luren som indikerade att någon annan ville fram. Jag avslutade snabbt eftersom det kunde vara djursjukhuset. Det var det också. De hade mycket goda nyheter! Försäkringsbolaget hade försökt men inte lyckats få tag i mig och då istället ringt till djursjukhuset för att berätta att de hittat mitt mail. De var så klart livrädda för att jag hade avlivat valpen som de sagt inte var försäkrad... Då var de ganska fjäskiga kan jag lova! Tänk om hon bara hade sagt från början att hon skulle kolla upp saken och bett att få ringa tillbaka till mig! Det hade besparat mig otroligt mycket vånda och de hade fått behålla en riktigt bra kund. En kund som på grund av deras oproffsiga bemötande numer säljer försäkringar åt största konkurrenten :-).

Operationen gick bra och Vinna var redan dagen efter sitt vanliga jag, om än med ett paket om tassen. Hon var innan detta hände tingad av en tjej som tävlade agility på SM-nivå med sina båda hundar. Denna tjej avstod från att köpa Vinna efter det som hänt, vilket jag har full förståelse för. Men det var riktigt synd att det skulle hända just den valpen hon skulle ha! Istället såldes Vinna till en familj där matte var läkare därmed proffs på att lägga bandage! Hon har inte haft problem av sin skada i efterhand.

Mamma Millan ansåg redan innan detta hände att valparna var avvanda och det går bara inte att ha en valp med bandage ihop med andra valpar, det kan jag intyga! I alla fall inte när valpen har ont i det bandagerade området. Så Vinnas nya familj fick faktiskt ta hem sin valp några dagar innan hon blev 8 veckor.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2011-08-17 19:28 #1 av: lollo 123

ja vil ha den hära hundenGuld i mun

Anmäl
2011-08-18 17:28 #2 av: [Doglovers]

Å hjälp vilken situation. Skönt att det slutade bra ändåSkrattande

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.